Sida 163
REVOLUTIONENS MOTTAGANDE INOM LANDET. 163
hvilken i sitt herdabref betecknade statshvälfningen såsom en Guds skickelse, ett verk, till hvars genomförande man borde önska konungen kraft och visdom af Herren 1. Men det fans äfven många, som vikit endast för makten och tillbakahöllos blott genom fruktan för den unge konungens kraft och anseende, och som dolde sin harm, till dess omständigheterna åter blefve dem gynsamma. Sådana voro Reuterholmarne, Funck, Diiben, Gyllensvan och Pechlin, förutom många i lägre samhällsställning. De kunde genom stöd af utländskt inflytande med tiden blifva farlig- "-för den bestående ordningen.
Huru meningarna och stämningarna korsade hvarandra inom de olika partierna, beskrifves af Anders Schönberg, som kort efter revolutionen infann sig i Stockholm, på följande sätt. >Jag fann de fleste visst icke som jag önskade dem. Med några kloka, general baron Duwall, baron Saltza och någon enda, kunde jag få tala klokt, men jag blef flat för många. Det var att vänta, att de, som förlorade väldet, voro tysta, förbehållsamma och kunde illa dölja sitt missnöje, men jag fann flere af de förut i betryck varande Hattar ej häller alldeles nöjda. Man hade bränt upp ladan för att öda ut mössen, var då ett nog allmänt talesätt. Några åter betygade sin fägnad att se Mössorna gå slagna, och jag trodde det vara mera önskligt att se dem nöjda
och hela nationen förenad . I stora verlden hade
jag aldrig funnit så mycket despotiska principer, som i hast hade intagit somliga; några ansågo nu allt möjligt, andra hade personligen satt en aln till sin längd, andra svarade, om man ville tala om något att göra till gagns, att hans maj:ts vishet finner väl allt, och meningen var, att det ej egnade småfolk att tänka något»2. Det var naturligt, att rojalismen hos en och annan entusiast i första ögonblicket skulle svalla öfver och yttra sig i envåldstankar. Lyckligtvis var deras antal ej stort; dertill var
1 Arkebiskop Beronlus, äfven Mössa, gick ännu längre: han prisade statshvälfningen såsom »ett kraftigt Herrans verk?, som borde helsas med glädje och understödjas af presterskapet. Beronii och JSerenii herdabref tr. hos Wallqvist, Ecclesiastiqne Samlingar, VI — VII.
2 Schönberg till Gjörwell d. 17 nov. 1795: Histor. bref I, p. XIV.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·