Sida 165
KONUNGENS PÖRSONING9POLITIK. 165
porten, »står vida öfver mitt, ty jag hade intet annat medel att rädda mitt lif, ni åter utsatte eder för alla faror för att rädda edert fädernesland.» Ej ett spår af agg och hämdlust mot forna motståndare kunde förmärkas; Gustaf III ville, liksom fordom Henrik IV efter hugenottkrigen, gifva ett stort föredöme af oväld och partifrihet, af mildhet och försonlighet. Mildheten gick nästan längre än säkerheten fordrade, då till och med en Gyllensvan fick behålla sitt regemente och någTa af Rysslands vänner intogos i det nya rådet. Af de afskedade riksråden fingo äfven Kalling, Reuterholm och Punck uppbära pension. Ingen efterräkning eller bestraffning för det förflutna ifrågakom. De räfster och åtal, som inledts under den föregående partitiden, nedlades1; de som blifvit dömda för sitt förhållande vid riksdagsmannavalen, återfingo hvad som fråndömts dem. Af de arresterade qvarhölfos några få i fängelse ett par månader2, och endast Pechlin fick der förblifva ännu längre. Alla förhatliga minnen af den förflutna tvedrägtstiden blefvo så vidt möjligt aflägsnade. Genom kungörelse af den 24 aug. påbjöd kongl. maj:t, i afsigt att utrota den partisöndring, »som besmittat hela landet med de ohyggligaste seder, som någonsin i ett kristligt samhälle varit kända», att »hädanefter inga smädliga tillvitelser rörande förre partier må i några skrifter införas, icke häller de förhatliga och vederstyggliga ord, som tjenat att beteckna de bägge partierna, i sådan akt och mening någonstädes nyttjas och brukas». Och liksom regeringsformen hade af skaffat alla slags extraordinarie domstolar, hvilka under frihetstiden varit redskap för partiförtrycket, så förklarade konungen i rådet den 27
1 Deribland tryckfrihetsåtalen mot Gjörwell, mot utg. af »Ofrälse soldaten» och »Den svenske uppsyningsmannen», hvilken senare dömdes skyldig af h of rätten, men benådades af konungen (jan. 1773). Jfr s. 36, 56.
2 Odellus, som utsläpptes i okt., undfick af justitiekansleren i två riksråds närvaro en föreställning; han hade icke fått uppbära det af bondeståndet honom tillerkända arvodet. J. T. Engeström, som lösgafs i nov., aflägsnades till Pommern, der han blef tullfiskal och hvarifrån han efter några år begaf sig utrikes. D:r Rutström afled i fängelset d. 27 okt., just då justitiekansleren skulle föredraga frågan om hans landsförvisningsdom af 1766, som 1769—70 blifvit af ständerna upprifven. Just.-revisionens protok. d. 23 och 29 okt. 1772. Nåmda tre partimän hade eller angåfvos halva gjort sig skyldiga till förgripliga utlåtelser eller handlingar mot konungen.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·