Sida 261
KARAKTERISTIK AF GUSTAF III. 261
dessa öfvervunnits, inträder vid ynglingaålderns början en brytning: hans goda genius segrar. Han framstår nu såsom en vek men ädelsinnad yngling, god och älskvärd, högsint och försonlig, tacksam och vänfast samt först och sist lågande af nit för fäderneslandets ära och välgång — allt egenskaper som måste tillvinna honom folkets hjertan. Men här iakttog man tidigt en svag punkt: de vackra egenskaperna voro icke uppvuxna på det sedliga allvarets grund. Det är denna grund som lägges genom en god uppfostran, men hurudan hade Gustafs uppfostran varit? En prins af dennes eldiga natur och lifliga inbillningskraft hade, om någon, behöft en allvarlig, religiös uppfostran, t. ex. en sådan som kom Gustaf II Adolf till del, grundad på bibeln och den klassiska literaturen. Men i den krets, der Gustaf tillbragte sin ungdom, der Lovisa Ulrika och Karl Fredrik Scheffer förde ordet, ringaktades båda dessa bildningskällor, och deras plats intogs af tidehvarfvets glänsande men ytliga mod-literatur med Voltaire såsom läromästare. Utan tvifvel voro äfven här många stora och sanna idéer att hämta, men den form, i hvilken de framstäldes, gjorde denna literatur i hvarje fall ytterst olämplig såsom grundval för ungdomsbildning, den var snarare egnad att utveckla än att motarbeta de anlag för sjelfviskhet och flärd, som gro i ett ungt sinne. I brist på en religiös grundläggning kan äfven en sträng moralisk tuktan helsosamt ingripa i menniskans utveckling, en hård pröfning sådan som Fredrik den store i sin ungdom hade att genomgå och som omskapade honom från en »effeminerad karl»1 till en allvarlig och pligttrogen regent. Väl hade äfven Gustaf såsom' kronprins pröfningar att utstå, men de voro af ett annat slag; de voro mindre egnade att stålsätta karaktären, än att skärpa iakttagelseförmågan, utbilda omdömeskraften och bibringa sjelfbeherskningens svåra konst. Han måste se sina föräldrar förödmjukade och sig sjelf omgifven af deras fiender, han måste höra ett annat tal af sina föräldrar, ett annat af sina lärare och ledare; »hvad som på det ena stället inskärptes såsom rätt och pligt, det kallades 1 Fredrik Vilhelm Ls uttryck om Fredrik såsom yngling.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·