Sida 262
262 FJÄRDE KAPITLET.
på det andra stället våld och brott». Han måste framför allt lära sig att styra tungan rätt-* att beherska sina känslor och att allt efter omständigheterna vara ett. men synas ett annat. Han hade blifvit menniskokännare i förtid och tyvärr lärt känna menniskorna från den sämre sidan1. Äfven sedan ett godt förhållande inträdt emellan prinsen och hans uppfostrare, var han underkastad ett tryckande tvång genom sin nyckfulla och fordringsfulla moder; hon klagade nu och framgent öfver hans dubbelhet och förställning, men besinnade icke, att hon sjelf bidragit att inöfva, ja, nödga honom dertill. Och när han så började taga en verksam del i politiken, hade han ingen annan utväg, om han skulle kunna något uträtta, än att anlita äfven list och förställning, hemliga anslag och intriger. Men på samma gång och ju mer han trädde i förgrunden på den politiska skådeplatsen, först såsom kronprins, derpå som konung, dess mer kände han sig genomträngd af situationens allvar, af uppgiftens storhet, af konungapligtens bud. Det var detta som gaf åt hans uppträdande en sådan hållning under hans sista tid såsom kronprins och hans första såsom konung. Det var kärleken till fosterlandet och till äran, som blef ledstjernan i Gustaf IILs moraliska utveckling, den blef hans religion och hans sedelag. Målets storhet fick öfverskyla arten af de vägar, hvilka stundom måste begagnas för att nå det. Hastigare än han kunnat hoppas stod han vid målet, det första målet; han hade lyckats fullständigare än någon anat, i ett nu var han blifven en stor man, han var med ens stäld midt i den bländande glansen af Europas beundran, den smekande värmen af en öfverflödande folkgunst. Skulle han bestå äfven detta prof, det svåraste han dittills varit utsatt för? Det är en lycka för en ung
1 Hörom hans eget yttrande härom vid 21 års ålder: >Etant uourri å la cour dés moii enfance et a la cour la plus orageuse, ayant étv initié dans les mystéres de la politique et des affaires de Vetat dans un åge, ou å peine les autres entrent dans le monde, ayant d'ailleurs senti toutes les secousses et les aniraosités des esprits dlvisés, j'al acqun une expérience quo peu de monde Ta å mon åge et que les circonstances m'ont procurée. Cette cxpurience mc prouve. combien le monde ' est mécbant, inconséquent, ingrat et envieux>. Till riksrådinnan Rlbbing, född Löwen, 27 okt. 1767: Brinkm. ark. I, 35.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·