Sida 584
584 TIONDE KAPITLET.
och den politiska pressen på väg att förqväfva intresset både för vetenskap och vitterhet.
Sådana voro hufvuddragen af Sveriges andliga odling vid den tid, då Gustaf III uppsteg på tronen, sådan den grund, på hvilken han hade att bygga. Hans regering är ej blott till tiden utan äfven till andan en fortsättning af frihetstidens senare skede. Den afmattning i det vetenskapliga lifvet, hvaröfver klagades under hans regering, hade börjat tidigare, och då de äldre generationerna af vetenskapsmän åldrades eller utdogo, funnos ej alltid värdiga efterträdare. Det är liksom om landets förmåga att alstra eller uppfostra vetenskapsmän hade aftagit under frihetstidens sista årtionden: 1740 — 1760-talen ha frambragt endast få vetenskapliga storheter, men deremot flere af våra vittra snillen, just dem som gjorde det gustavianska tidehvarfvet så lysande. Gustaf III sjelf var genom anlag och uppfostran mer främmande för de rent vetenskapliga arbetena; den öfvervägande franska bildning han fick vände hans håg till vitterheten, och Scheffer väckte hans intresse äfven för de filantropiska och reformatoriska idéer, som den franska literaturen gjorde så populära. Dessa idéer sysselsatte honom jämte vitterheten under det första årtiondet af hans regering; sedan träda de allt mer i bakgrunden, och det vittra intresset blir det förherskande.
Såsom kronprins och kansler för Upsala universitet
hade Gustaf visat mycket nit för undervisningsväsendet
och under år 1770 tagit verksam del i den återupplifvade
uppfostringskommissionens arbeten. Men efter revolutionen
var hans sinne så upptaget af andra för tillfället angelägnare
ämnen, att undervisningsreformen fick stå tillbaka. Upp-
fostringskommissionen befaldes visserligen att påskynda och
fullborda sitt arbete, men det gick trögt dermed1. Först
politik och försumma ungdomens uppfostran. De förlora Bin tid med att inprägla partiprinciper hos *ina lärjungar: Hattar och Mössor, alla äro häri lika brottsligas Innan han företog sin utländska resa 1770, nedskref han en vänlig, men allvarlig förmaning till det akademiska konsistoriet att genom sämja och pligttrohet vederlägga de ofördelaktiga rykten, som spridt sig bland allmänheten: konc. i G. P.
1 »Ack, hvad mitt patriothjerta nu i sex år väntat och lidit!» skrifver Gjörwell härom till Björnståhl 8 jan. 1778. Samma år stiftade han till åminnelse af kronprinsens födelse »Uppfostringssållskapet».
Digitized by
Källa: Internet Archive ·