Tillbaka Read Runeberg

10. Drottning Kristina. Afd. 2

Originalsida 189
Originalsida 189
Originalsida 188
Originalsida 189
188–189

På sidan 189 nämns Per Brahe, Klas Tott

Sida 189

Nittonde kapitlet. Förberedelser till tronafsägelsen

Kristinas regering, likväl fruktade tronafsägelsen; nem-ligen, att drottningen skulle ångra sig, och att i sådant /all kunde mellan henne och den nya konungen lätt uppstå blodiga tvister till än större olyckor för fäderneslandet. En del af adeln och i synnerhet gamla rådspartiet voro de enda, som på fullt allvar önskade drottningensj qvarblifvande, dels af nämnde oegennyttiga skäl, dels emedan de befarade, att Karl Gustaf, sjelf klok och kraftfull, samt derjemnte understödd af ofrälsestånden, lätt skulle återtaga kronogod-sen, inskränka rådets och utvidga sin egen magt samt således göra hastigt slut på deias republikanska och tillika ståndsegennyttiga planer. Hos en och annan kommo dertill personliga, dock ädlare drifljedrar. För Per Brahe och än mer för Axel Oxenstjerna var Kristina dottern af deras högt vördade och varmt älskade konungsliga vän, af honom med förtroende lemnad i deras armar, af dem sjelfva med exempellös framgång vårdad och handledd, derföre ock oaktadt alla sina fel för deras hjerta dyrbar och kär. För hennes far och för henne sjelf hade de offrat sina skönaste dagar, sina bästa krafler. Det var dem en svår tanke, att frukten af alla dessa bemödanden skulle tillfalla ett främmande furstehus; och att Kristina, det fordom så älskade och hoppfulla fosterbarnet, skulle fjerran fäderneslandet tillbringa sina dagar, ett mål för tadel, för åtlöje och måhända för nöd. Hos den sjuttioettårige Axel Oxen-stjerna äro dessa på ungdomens minnen och tillgifvén-het grundade känslor en lika om ej mer sannolik drif-fjeder än blott cgennyttiga partiberäkningar.

De ojemnförligt flesta önskade dock ifrigt Kristinas tronafsägelse, och ville gerna tillstyrka denna hennes plan. De voro likväl ganska förlägna om sättet, af fruktan nemligen att genom alltför stor öppenhjertighet reta hennes vrede, stolthet och motsägelselystnad, och således inleda det besynnerliga lynnet i frestelsen, att just på trots stanna qvar. De, som talade för afske-det, voro derföre ganska få; troligen endast Klas Tott,

På sidan nämns Per Brahe, Klas Tott

Källa: Project Runeberg · ·