Sida 7
Första Berättelsen.
Om Stenkilska Konunga-ätten.
1 Kap.
Om Konung Stenkil.
Sedan Iwarska ätten genom Emund Gammals död (1061) hade utslocknat, blef Stenkil jarl hans efterträdare och stamfader för en ny konunga-ätt. Denne Stenkil war af hög slägt, ty han war son till jarlen Ragwald Ulfson och sonesonsson åt Skoglar Tofte. Hans moder härstammade från Ynglingaätten, och blef efter Ragwald jarls död gift meb Emund Gammal, så att Stenkil blef denna konungs stjufson. Sjelf war Stenkil en ansenligt stor och mycket stark man. Ingen uti hela hans rike kunde så wäl skjuta medb båge som han. Han war uti strider ganska oförfärad och modig, men tillika af ett mildt, försigtigt och fredligt sinnelag; dertill hade han mycket beröm för sin rättfärighet i domar. Likwäl säges han hafwa gynnat Westgötarna framför sina andra unbersåtare, emedan hans fäderneslägt war derifrån kommen.
2 Kap.
Kristendomens predikande.
Konung Stenkil hade sjelf antagit kristendomen och gynnade densamma mycket. Wid hans tid blef
