Sida 205
motsvarande rörelse och inötte Karl öster om moraset, nedanför den kulle, på tfVilken sachsiska artilleriet var uppställdt. I skydd af drita sednare, ordnade August sina troppar på en, som det tyckes, än fördelaktigare plals, hafvande på öslra sidan polska kronohären, på den vestra morasbäcken och på höjden bakom sig ett starkt artilleri, och på slätten framför sig ett annat fast mindre träsk. Mellan och emot dessa naturhinder och en öfverlägsen fiende skulle svenskarne tränga fram. I händelse af olycka hade* de alla varit förlorade. Det oakiadt,vågade Karl försöket. Han visste, hvad folk, han hade att strida med och att strida mot.
Längst bort åt öster till stod på sin kulle den polska kronohären, utstyrd med svajande fjedrar, prydliga drägter och glänsande vapen. August hade nyligen uppmanat dem till trohet och tapperhet och till svar erhållit stora löften. Men tänkesätten svarade icke deremot. Såsom vi berättat, hade en mängd po-Jackar fått den inbillningen, att konungarne Karl och August hade sinsemellan ett hemligt förbund emot Polens både enhet och frihet. Polackarna fruktade hvarje stund att få se detta gå i verkställighet och kastade äfven i detta ögonblick misstrogna blickar ph de bredvid stående sachsarna, hvilka besvarade dem på samma sätt. Måhända var detta orsaken, hvårföre båda folken fingo tvänne från hvarandra så helt och hållet afskilda platser i striden.
Detta förhållande var ingen hemlighet för Karl, och han riktade derföre sitt första anfall mot polackarna. Svenska venstra flygeln, anförd af holstein-ska hertigen samt af Vellingk och understödd af något fotfolk, skyndade i sådan riktning framåt. Genast vid första angreppet föll hertigen, sårad till döds. Svenskarne fortsatte dock i god ordning och med orubbadt mod sift anfall; —och polackarne! — de uthärdade icke mer än andra, somliga säga icke mer än första, salvan, förr än de togo till flykten efter den ringa föiiu-
*
Källa: Project Runeberg ·