Sida 111
fruktan att det inflytande skulle förloras, som de under och genom drottningens egen regering kunde utöfva. Men ifvern hos Fredrik och än mer hos Ulrika Eleonora kunde omöjligen stäfjas.. De litade ock på åtskilliga ▼änner bland adeln, presterna och krigsbefälet, och rille förbereda saken genom att föreslå, det arfprin-sen borde deltaga i rådets öfverläggningar. Axel Sparre, Coyet och den sedan 1714 kände Krusbiörn 2) sökte vinna anhängare åt planen, och arfprinsen säges hafva för samma ändamål bjudit landtmarskalken Ribbing ej mindre än 50,000 r:dr och Ekolsunds herregård (?), men förgäfves. Förslaget motarbetades ock af holsteinska partiet, hvars hufvudman skulle genom en sådan åtgerd än mer aflägsnas från tronen;
— likaså af frihetsmännen, hvilka ännu trodde qvin-nan, Ulrika Eleonora, lättare att styra än mannen, Fredrik; — slutligen ock af alla de svenskar, som fruktade oenighet och villervalla, såsom följder af en dylik gemensam regering. När d. 6 Februari 1719 medregents-planerna blefvo på riddarhuset bragta till tals, uppkom en ordvexling, i hvilken Duker, Fersen och K. Em. Lewenhaupt framträdde i spetsen för motståndet. Man förklarade som en afsöndrad rikets medlem och som en slörare af rikets fred enhvar, som förslaget understödde; och en skriftlig uppsats om detta beslut blef tre gånger uppläst och derpå af 140 riddarhusmedlemmar undertecknad 3); hvarjemnte man hörde partiet upprepa ett Urban Hiärnes yttrande: »Hessenblul, nimmer gut!» 4J
Hofvet lät dock till en början icke afskräcka sig. Motståndspartiet hade på riddarhuset bland andra också framställt den invändningen, att, emedan förslaget om ett så vigtigt mål ej kommit från regeringen, borde
1) Upps. Nordin Comitialia. Fol. 10.
3) Se S5. 210—212. Le Long 6. 490. omtalar ock kringsmygande partiskrifter.
3) Riddarhus-ark. Adelns prot. d. 6 Febr. 1719.
4) Hessisk blod, aldrig god.
Källa: Project Runeberg ·