Sida 116
utöfvade på ärendernas gang ett betydligt, ehuru ej lagligt inflytande. Man ansåg derföre Läst vara, att den, som hade magten, också hade namnet och ansvaret. Dessa omständigheter Indrogo till både folkets och statsmännernas mer och mer framträdande benägenhet för arfprinsens utnämnande till konung.
Han saknade dock ej motståndare. En flock sådana bestod, som förbemäldt är, af Ulrika Eleonoras gunstlingar; en annan af holsteinska partiet. Men detta, svagt i sig sjelft, försvagades än mera genom hertigen och hans gunstling Rassewitz och genom dessas obetänksamma uppförande. En tredje utgjordes af de förut omtalade medtäflarne, hertigen af Ostfriesland och markgrefven af Haden-Durlach J), till Ii vilka nu kommit den besynnerlige hertig Karl Leopold af Mecklenburg, som härstammade från Gustaf den förstes äldsta dotter Katrina, samt pfalts-grefven Gustaf Samuel Leopold af Zweibriicken, hvilken härstammade från Karl den niondes dotter af samma namn. Men ingen biand des!=a furstar lyckades vinna någet parti. Ett löst rykte ville påstå, det högadeln ämnade sätta på tronen en Erik Sparres son, hvilken skulle förmälas med en Arvid Horns dotter. Den tillämnade fästmannen var då tolf, fästmön fyra år gammal. Näppeligen har någon ut-märktare person kunnat hysa en dylik plan, knappt tro pa dess tillvaro; ty äfven kortsyntare blickar kunde lätt förutse, att hvarje dylikt försök skulle misslyckas i anseende till det motstånd, som både hessare, holsteinare, lågadel och ofrälsemän skulle i förening med hvarandra göra.
1 början af 1720 sammanträdde ny riksdag. Till landtmarskalk ville drottningen hafva icke Arvid Horn utan Karl Gyllenborg eller Stierncrona. 2) Men Horn blef af sitt stånd till den vigtiga platsen utko-
1) Sid. 58.
2) Preuss min br. d. 25 Jan. 4720
Källa: Project Runeberg ·