Sida 229
derföre lockade Danmark med lysande utsigter, än att återfå, hvad i Brömsebro ocli Koeskild förlorades, än att en dansk prinsessa, förmäld med hertigen af Cumberland, skulle bestiga Sverges tron, sedan nämligen, såsom man hoppats, Adolf Fredrik blifvit från tronföljden undanträngd.
Orsakerna på svenska sidan lågo nästan uteslutande hos Adolf Fredrik och i hans hat mot Danmark, i hans önskan att hindra Danmarks planer på Sleswig-Holstein, i hans ovilja mot medtäflaren sedan 1743, och i hans fruktan för dennes fortfarande fiendtlighet och stämplingar. Att sådana hans känslor och tänkesätt skulle till en viss grad delas och understödjas af Lovisa Ulrika och Hattpartiet, är klart, af hvad redan tillförene blifvit berättadt.
De använda medlen voro å ömse sidor ungefär de samma. Båda regeringarna skickade till hvarandra eller mutade hos hvarandra flere personer, hvilka tjenstgjorde dels som offentliga underhandlare, dels som hemliga spioner och uppviglare. Danmark begagnade som sådana de förut omtalade herrarna Ulfeld-Uidderschantz och Hoof samt dessutom en Boje, en Hjärne och några ämbetsmän i Bohuslän m. fl. *); svenskarna ungefär likaså i Danmark, men i synhet i Norrge, hvarest Palmstierna underhöll llere dylika personer, t. ex. en Helland, en Friedenreich, m. fi. Båda partierna anställde ock tid efter annan betydliga rustningar och hotande tropprörelser; — båda hyste eller låtsades hysa stora förhoppningar, Sverge att taga hela Norrge, och Danmark attåter-
') Enligt lektor Wetters anteckniDgar ur geheime-arkivet Köpenhamn hafva danska sändebuden utbetalat olika summor, vanligen mellan 100 och 1000 rdr, åt nedanstående svenska soldta-gare, Anders Andersson en bonde i Dalarna, Bergstock en gammal karolin och hemmansegare i Roslagen, en häradshöfding Wexloe i Bohus'äu, en öfverhofjägmästare Boje, en lagman Cederfelt, en sekreterare Gradman, en direktör Hamnerin, en fabrikör Hedman, en Karl Hjärne, en Ulfeld-Ridderschantz m. fl.
Källa: Project Runeberg ·