Sida 114
stierna, Rosen, Scheffer och Tessin, t. o. m. af Löwenhielm och Strombergl). Höpken å ridets vägnar visade uppsatsen &t Adolf Fredrik 2), hvarefter den blef d. 6 Nov. till Hemliga Utskottet öf-verlemnad.
Å sin sida hade Adolf Fredrik pä samma gång i ordning en annan skrift, uppsatt af Dalin 3) samt efter föregående öfverläggningar derom med Lovisa Ulrika och Erik Brahe, och han lät den nu uppläsas för rådsherrarna. Ben var icke ett svar på dessas uppsats, utan ett konungens eget vädjande till ständerna i ofta omtalade tvist. Afven konungen började sin uppsats med att omtala, huru han längtat efter ständerna såsom sina bästa vänner för att kunna med dem öfverlägga om deras och sitt eget bästa. Äfven han förklarade sig tro på välmeningen hos rådets personer, men icke på rigtigheten i deras åsigter. Någon verklig granskning af rådets skäl, någon på lag grundad vederläggning af deras på -lag grundade påståenden kunde han likväl icke åstadkomma, icke ens försöka. Deremot bemödade han sig att ådagalägga, det rådets på de anförda lagrummen grundade påståenden vore obilliga, vore skadliga. Han hade trott, hette det, att han i sitt konunga-ämbete egde näst Guds ord och eget samvete intet annat rättesnöre att följa än grundlagarna och sin egen försäkran; men dessa hade rådsherrama tolkat på ett sätt, som betog honom hans kungliga rättigheter och förböd honom skärskåda de skäl, rådsherrarna anfört. Mest smärtade honom de rykten, man utspridt; nämligen, att han
' ) Tessin och Tessiniana 8. 172 berättar, att nigra riksråd, fruktande framtida efterräkningar, inlemnade till konnngen hemliga insagor mot den åtgerd, i hvilken de un ansågo sig tvungna att deltaga.
*) Rådsprot. d. 6 Nov. 1755.
*) Några säga af Erik Wrangel. Se Ständernas Kommiss. Registratur om E. Wrangel.
Källa: Project Runeberg ·