Sida 115
varit okunnig om lagen, att han låtit förleda sig af onda menniskor, och att han gifvit anledning tiU våldsamma försök mot friheten; då han likväl försäkrade sig aldrig hafva handlat hvarken mot den eller mot grundlagarna, utan tvärtom hölle för dem hvar blodsdroppe osparad, och har jag, sade han, mig veterligen aldrig företagit något mot grundlagarna eller mot min konunga-försäkran. Slutligen hette det: »jag »har af vördnad för Gruds underbara skickelse och >3för att bistå och styra detta rike öfvergifvit och »uppoffrat mitt fädernearf och flere ganska kära »förmåner; jag har på god tro förbundit mitt öde »med detta landets, och jag vågar för dess bästa »allt, hvad jag på jorden eger. Men om jag, det »Gud förbjude, blef ve af nu anförda svårigheter »satt ur stånd att fullgöra mitt rena uppsåt och »hjertelag för Svea rike, så skulle jag långt häldre »vilja återgifva en spira, den Gud och riksens stän-»ders fria val mig anförtrott, än densamma med •»ängslan och utan konungslig värdighet föra.» Den 6 Nov., samma dag rådets uppsats öfverlemnades åt Hemliga Utskottet, infann sig konungen i rådkammaren samt lät ditkalla de fyra ståndens talmän och lemnade dem hvar sitt exemplar' af denna sin skrift, med uppdrag att meddela dem åt sina stånd *), hvarpå dock Höpken genast, och innan talmännen hunnit afträda, förbehöll åt rådet rättighet att vid konungens ofvannämnda framställning få afgifva de upplysningar, tidens korthet nu icke medgaf.
Redan dagen derpå eller d. 7 Nov. inlemnades dessa upplysningar, detta rådets svar. Der ådaga-lades tydligen, att enligt gällande lag skulle konungen följa, hvad rådets flertal beslutit, och att han icke egde rättighet efter eget bepröfvande och samvete, såsom han sagt, antaga eller förkasta deras mening.
>) s. st.
Källa: Project Runeberg ·