Sida 174
ändteligen afgjordt, att den af Sigismund föreslagna styrelseformen icke kunde begagnas. RSdet erkände hertigen såsom riksföreståndare, likväl till konungens framtida te-kräflelse. Hertigen åter förband sig atl med råds ride styra riket efter dess lagar, konungens ed och arfföretin-gens innehåll. Gemensamt lofvade både bertigen ocb rådet att, en för alla och alla för en, ansvara för allt, bvad under denna gemensamma regering företoges. Denna afhandling skedde den 2 Sept. 1594.
Nu emottog Karl regeringsärenderna och skötta dem med sin vanliga drift. En mängd nyttiga författningar vidtogos, och för landets bästa vakades på allt möjågt sätt. Jemnte detta visade sig bans vanliga stränghet. Enligt Uppsala beslut blef Erik Brahe afsatt från sitsa sysslor och på samma gång Gustaf Brahe. Oet gick »å mycket lättare, som båda bröderna voro oense. Nu Grenade de sig i klagomål emot hertigen, och då han derpé ej gjorde något afseende, begåfvo de sig slutligen till Polen. De öfriga höfdtngarnas fullmagter blefvo äfven ogillade, men man kunde ej med våld afsätta dem, då de bvar ocb en innehade fästningar i sina landskap. De katolska prester-na i Stockholm förbödos emedlertid predikstolen; hertigen tog sjelf till yttermera visso nycklarna till deras kyrkor. Schepperus deremot, som af konung Sigismund blifvit förbuden att predika, steg nu obehicdradt upp med sina läror i storkyrkan.
Den 9 Dec. 1594 erhöll Karl en son. Döpelsen skedde nyårsdagen 1595 med allsköns högtidlighet. Äfven främmande furstar voro dertill budna. Den nyfödde prinsen kallades Gustaf efter sin farfar ocb Adolf efter sin morfar.
Denna prinsens födelse förorsakade stor glädje hos bertigen ocb hans anhängare. Sigismunds förvända regering hade redan länge visat Karf möjligheten att vinna kronan. Nu, sedan han fått en manlig arfvinge, blef frestelsen starkare, ocb man tycker sig i Karls förfarande från denna tiden tydligare finna spåren af en långsam, men säkert anlaggd plan, att störta Sigismund från tro-
Källa: Project Runeberg ·