Sida 241
landet herrskade så utomordentligt stor nöd, att till dess afhjelpande riksdag oundgängligen måste sammankallas. Detta påstående skulle formligen framställas genom Adolf Fredrik, och med det första; emedan allmänna tänkesättet ansågs vara för sådant ändamål tillräckligen fürberedt, tillräckligen upphet-sadt och kumle genom dröjsmål afkylas. Beslutet blef ock verkställdt. Den 9 Febr. 1768 inträdde konungen i rådkammaren, åtföljd af prins Gustaf, och lät denne sednare uppläsa en skrift, ett så kalladt diktamen, af följande innehåll. Jag liar för flere månader sedan framställt för herrar riksråder landets olyckliga belägenhet och uppmanat till dess afhjelpande. Men de hafva icke vidtagit några derhän syftande anstalter, utan föreburit saknad kännedom om nödens verklighet och höjd* Nu liar dock tillräcklig upplysning derom vunnits genom klagomål, anmälda af jernkontoret, af bergskollegium, af bergslagerna och af liela menigheter, hvilka skrifter vitsorda det växanda eländet och de ökade bankrutterna. Jag ser mot allt detta icke
- någon annan hjelp än ständernas sammankallande, till hvilken åtgerd jag fördenskull härmeclelst uppmanar. Löwenhielm allade rådets tacksägelse för konungens landsfaderliga omsorg, men begärde för svars afgifvande några dagars betänketid. Rådet hade nämligen redan till fö ro n e uppdragit åt några sina medlemmar att granska de inkomna klagoskrifterna, och dessa herrars utlåtande borde in-hemtas, innan rådet kunde besvara konungens anförande. Med Löwenhielms anhållan härutinnan instämde alla rådsherrarna, undantagande lljärne, hvilken understödde Adolf Fredriks åsigt och fordrade, att saken skulle genast afgöras. Den blef dock på några dagar uppskjuten *). Under mellantiden ar-
') Rådsprot. d. 9 Febr.; Preuss. och Danska min. br. d. 12 Febr. J7(58.
Källa: Project Runeberg ·