Sida 116
stokratiska tänkesätt betraktade Axel Fersen nu hundra år derefter sin tids likartade rörelser, och vi hafva nyligen anfört de bittra omdömen, han i förtroligare ögonblick öfver de samma uttalade. Med sin benägenhet för medlande åtgerder och med sin åstundan att upprätthålla det fria statsskicket, sökte han dock lägga band på sådana sina känslor, och det var med berömlig klokhet och kraft, han bemödade sig att från hetsigheter och öfverdrifna anspråk hejda både adeln och ofrälsestånden. Också när d.
11 Mars 1772 rådsherrarnas sak förevar på riddarhuset, hördes han med mycken värma tala för deras personer och med allvarliga ord varna för följderna af den häftiga parti-förbittringen. Om, utbrast han, ständerna fortgå på detta vis, så kommer snart hela riket att förbanna vårt regerings-sätt. När slutligen rådsherrarna, oaktadt alla hans och hans vänners bemödanden, blefvo öfvergifna också af riddarhusets flertal, då såg man tydligen, huru nedslagen, huru djupt rörd han blef öfver detta nya förebud till det fria statsskickets fall, detta statsskick, för hvilket han så länge och ifrigt hade kämpat. I sjelfva verket var han likväl icke rätta mannen till dess betryggande. Frihetstidens mer och mer demokratiska rigtning stod nämligen i allt för stark motsats till de högadliga åsigter, han i djupet af sitt hjerta hyste. Någon verklig försoning, någon verklig samverkan dem emellan var och blef omöjlig. Han tyckes ock våren 1772 hafva sjelf insett förhållandet. Med samma skarpa blick anade han ock snart nog, att konungen i hemlighet lörehade någon plan till öfverända-kastande af ständernas magt. Sjelf ville han väl icke understödja, men numera ej heller motarbeta ett sådant företag, utan begärde och erhöll straxt efter kröningen tillstånd att under tre månaders tid draga sig undan till landet. Vid afskedet från riddarhuset skall han hafva sagt: ingen förnuftig man och ingen fäderneslan-
Källa: Project Runeberg ·