Sida 159
Också inom familjekretsen gjorde sig Bellmans godmodighet gällande genom åtskilliga de sina till-egnade verser. Öfver svärfadern, som tyckes hafva varit en glad och lefnadslustig man, skref han tre sånger; öfver sin moder en, 8in svärmoder en, sina barn flere. En bland dessa sednare börjar med följande ord:
Lille Karl, sof sött i frid!
Ty du får tids nog vaka,
Tids nog se vår onda tids Och hennes galla smaka.
Verlden är en sorge-ö;
Bäst man andas, måst man dö,
Och bli mull tillbaka.
Denna vaggvisa är allt igenom af ett rent och oskuldsfullt innehåll och har på den tiden och länge efteråt klingat från tusentals kärleksfulla mödrars läppar ^
Att skrifva vackra verser åt sina barn, dertill var Bellman villig; men icke så, när det gällde att för deras vård, deras uppfostran afsäga sig nöjen, eller underkasta sig försakelser och ihärdigt arbete. Ehuru numera egande i sitt hem maka och barn, har han dock i det hela och allt framgent fortfarit med samma Iefnadssätt som förut, och vi minnas, huru han t. o. m. uppmanade en dryckes-broder att ej låta från det muntra lifvet afhålla sig genom hustrun och barnens lip och pip. Man finner ej heller hos honom förr än på dödsbädden något djupare spår af ånger, af samvetsförebråelse öfver den sorg, han gjorde sina föräldrar, den nöd, hvari han störtade hustru och barn. Man frestas tro, att han härutinnan har af naturen saknat eller genom fortsatta utsväfniugar förlorat allt samvete, och •det så helt och hållet, att han icke visste af, icke
!) Det finnes efter Bellmän också flere andra vackra vagg-Tisor, som ytterligare bära vittnesbörd om hans kärlek till oskuldens och menlöshetens ålder.
Källa: Project Runeberg ·