Sida 181
nog hyste en. verklig förbittring. Denna gaf sig luft medelst en i Phosphoros 1812 införd mellan Va-lerius och Bellman anställd jemnförelse, hvilken med motbjudande orättvisa nedsatte den förre, och upphöjde den sednare — också derföre, att dess poesi icke grumlades af någon moralisk tillsats. Besagde recensjon var det första svenska kraftfullare uppslaget till den Bellmans-dyrkan, som sedermera tagit fart. Emellan förra tidens nyss anförda uppfattning af nämnde skald, och den beundran, Atterbom ville införa, uppstod nu en häftig och långvarig strid. Sedekänslan vände sig fortfarande med ovilja från det ultra- både bacchanti-ska och bacchanaliska i hans poesi, hvaremot Va-lerii och än mer Franzéns snillrika, glada och godmodiga sånger voro mycket älskade och blefvo, fosforismen till trots, beständigt sjungna också inpå 1820-talet. Men allmänheten älskar ombyte; och fosforisterna voro outtröttliga i bemödandet att in-pregla nämnda sina åsigter och lyckades att mer och mer göra dem hos det uppväxande slägtet gällande. Sådant blef möjligt till följe, icke blott af ofvan uppräknade skäl och af den sanning, som till en del i' fosforismens påstående förefanns, utan ock af hvarje ungdoms vanliga benägenhet att omfatta nya åsigter och tro sig kallad att införa en ny tid. Skuggsidorna hos Bellman hade ock 1812 börjat glömmas och af hans poesi kände allmänheten blott hans epistlar och sånger, och bland dem endast några de utmärktaste. Dertill kom ock den tillfälligheten, att samtidigt med hvarandra just då framstodo jemnte den äldre Hjortsberg två yngre # mästare i konsten att sjunga Bellman, näml. Ker-nell och Raab, hvilkas föredrag mägtigt verkade till fikaidens stigande anseende. Att älskare af ett uppsluppet sällskaps-lif skulle med glädje omfatta en åsigt, som öfver detsamma kastade ett poetiskt skimmer, är lätt att förstå. Redan omkring 1816 hördes ock i Uppsala åtskilliga studenter med stöd
Källa: Project Runeberg ·