Sida 73
t
dade skugga missbruka sitt ämbete; ty han är osäker, hur länge dess ondska kan hållas dold; och alldeles omöjligt blifver det då för egenvilliga medborgare att skocka sig tillsammans omkring tronen för att stänga den fattige och förtryckte därifrån, som likväl i många andra samhällen af enahanda slags daning som detta både skett och händer.» Utlåtandet uppsattes emellertid af det rådande flertalet i helt annan anda, och meningen var att hänvisa det till rådets justitiedivisiou, där konungen kunde öfverröstas.
Sistnämnda afsigt blef emellertid omintetgjord, och det samlade riksrådet fick taga saken om hand; den 18 april 1774 kom den under öfverläggning i närvaro af konungen och 15 rådsherrar. Man var nästan allmänt öfverens om, att den gamla tryckfrihetsförordningen skulle anses upphäfd, och äfven konungen var synbarligen af denna mening, hvaraf följde, att en ny förordning skulle utfärdas. Men angående sjelfva tryckfriheten skilde sig rådets flertal från konungen, dock egentligen blott angående rättegångshandlingars utgif-vande och klander mot ämbetsmän, hvilket konungen ville inom vissa gränser tillstädja, medan däremot tryckfrihet beträffande granskning eller klander af regeringssättet och styrelsens åtgärder ej ens kom i fråga. Hof-rättens utlåtande förfäktades isynnerhet af riksråden Hermansson och Beckfriis; likaså af Höpken, livilken betecknade perioden efter 1766 som »märkvärdig för stridsskrifter och för oanständighet i tankar och stil» samt yrkade en återgång till den före nämnda period gällande tryckfriheten, underkastad »en lindrig censur» samt inskränkt till vetenskap, vitterhet, hushållning och i rättegångsmål till blotta domstolsutslagen. Efter öfverläggningens slut förklarade sig konungen vilja taga saken i närmare öfvervägande.
Under den vecka, som nu förflöt, rådde bland allmänheten oro och upphetsning. Höppener begärde nu att få trycka hofrättens protokoll i den föreliggande
Källa: Project Runeberg ·