Sida 134
1 14
NORHAGA, BERGSMANSHALLEN. Visar de båda korridorerna. Mattan grön och svart med röda markeringar. Väfnader: Mora- och Floda-.
lare af klientens önskningar äfven kommer den såsom vägledare och domare. Denna sistnämnda plikt, som kräfver en hög grad af omdöme och takt, måste gifva arkitektens åtagande form af ett förtroendeuppdrag. Det är nödvändigt att ihågkomma detta, ty det är ju regel, att förtroendeuppdrag icke kan öfverlåtas på tredje person, utan måste utföras af den, som erhållit detsamma. Denna arkitektens ställning som domare innebär, att han skall utöfva domsrätt genom att afgifva sitt omdöme i konstnärliga och fackliga frågor och i detta utöfvande tillerkännes han af våra lagar samma skydd som en domare d. v. s. han kan icke ställas till ansvar för sina handlingar, naturligtvis under förutsättning att han alltid handlar i godt uppsåt. Som exempel på arkitektens plikter som domare kan man nämna den vanliga bestämmelsen, att entreprenörens rättighet till betalning göres beroende därpå, att arkitekten godkänner hans arbete. Detta innebär en mycket vidsträckt makt, och arkitektens beslut är i detta fall slutgiltigt. Som exempel på hans plikter såsom verkställare af klientens önskningar kan man sätta utarbetandet af ritningar och arbetsbeskrifningar. Det är nödvändigt att klart inse, att om arkitekten icke i rätt tid levererar ritningar, som äro nödvändiga för entreprenörens fullfölande af sitt arbete, sa brister han i sina åtaganden, för hvilka han är lagligen ansvarig, och det skulle vara att missbruka sin ställning som domare, om han härvid sökte vältra skulden för arbetets försenande på entreprenören genom att neka attest om utbetalning på den grund, att arbetet icke skulle vara i godkänbart skick. Han måste själf godtgöra sitt fel och bistå entreprenören, om han
NORHAGA, BERGSMANSHALLEN; spisomfattning, orsasten. Kolonnetterna, af gjutjärn, bära mur ofvan. Väggfärg, tegelröd oljefärg. Möbel: pariserblå bets å björk. Taket färgrikt.
vill undvika anmärkning från sin hufvudman och från domstol.
Dessa få inledande anmärkningar torde vara tillräckliga för att antyda nödvändigheten af, att arkitekten besitter en viss arkitektonisk rättskunskap. För vidare fördjupande i detta ämne hänvisas bl. a. till sådana böcker som: T. M. Clark, »Architect, Owner and Builder before the Law»; A. C. R. Emden, »Law Relating to Buildings»; A. P. Lloyd, »Treatise on the Law of Buildings»; J. A. Strahan, »Legal Position of Architects as to Certificates»; T. M. White, »Recent Legal Decisions Affecting Architects » .
Hvad sedan system och organisation å arkitektbyrån beträffar, utgöra dessa maskineriet för en gifvande praktik. De äro medlen för att ekonomiskt kunna utnyttja arbetskraften. Ingen praktik kan skötas utan hopbringandet af en viss kvantitet af data. En lämplig samling af sådana är nödvändig för att förekomma ofruktbart arbete. Att standardisera och bringa till enhetlig form alla uppgifter och anteckningar, för hvilka detta kan ske, utgör systemets ändamål.
Blanketter och formulär utgöra elementerna i ett system. En byråorganisation har två olika grenar, nämligen den exekutiva och den produktiva. Den exekutiva grenen omfattar en mångfald olika uppgifter, men med afseende på den produktiva grenen är den framför allt drifkraften för en god organisation, riktad på att erhålla effektivt arbete samt att förhindra felaktigt och ofruktbart sådant. Den produktiva grenen erbjuder en naturlig delning i tre underafdelningar. Dessa äro: i) ritkontoret för
Källa: Internet Archive ·