Teknisk tidskrift

i4

uppdrages att granska den fastställda planen för stadsdelen omkring uppfartsvägarna till östra Södermalm samt att föreslå de ändringar i denna plan, som kunna finnas önskvärda.

Denna kommitté bör sammansättas af personer, som icke tillhöra de af stadens kontor, som haft att handlägga frågan om den nu fastställda planen, på det att kommittén helt och hållet måtte komma att bestå af personer, som icke hafva förutfattade meningar i detta ärende.»

Äfven stadsingenjören tillstyrkte motionen, men drätselnämndens första afdelning afstyrkte den af fruktan att tillsättandet af den föreslagna kommittén skulle motverka stadens sträfvanden »att få i sin hand all den mark som fordras», men lofvade afdelningen att »i sinom tid återbringa frågan under stadsfullmäktiges pröfning och medverka till den omsorgsfulla granskning, som dess betydelse onekligen påkallar».

Beredningsutskottet slutligen säger sig dela »afdelningens uppfattning, att stadsfullmäktige ej böra nu fatta något beslut, hvarigenom den lugna fortgången af de för åstadkommande, så snart omständigheterna medgifva, af den beslutade östra uppfartsvägen till Södermalm kan äfventyras, och att det därför bör för närvarande anstå med den revision af hithörande del af stadsplanen, som kan vara att förorda ur den synpunkt, som framhållits af förslagsställarna. Först sedan staden förvärfvat all den mark, som måste tagas i anspråk för genomförande af traktens reglerande på ett sätt, som tillfredsställer ej allenast rörelsens fordringar på gatornas läge och profiler utan äfven de kraf, som kunna ur skönhetens synpunkt framställas, anser utskottet lika med afdelningen tiden vara inne att öfverse den fastställda planen och för stadsfullmäktige framlägga det resultat, hvartill en sådan granskning kan komma.

På grund häraf, och då afdelningen naturligtvis kommer att fullgöra sitt löfte att vid den antydda tiden bringa frågan under stadsfullmäktiges pröfning, hemställer äfven utskottet, att motionen ej må föranleda vidare åtgärd från stadsfullmäktige. »* 1

Det var år 1901 som stadsfullmäktige afslog motionen och sedan dess hafva tomtinköpen fortsatt lugnt och fredligt, så att endast obetydligt nu återstår att inköpa.

Då emellertid uppförandet af omskrifna nybyggnad, visar att ärendet brådskar, må det ej anses otillbörligt att, oaktadt detta drätselkammarens löfte, framhålla några synpunkter, som enligt mitt förmenande förtjäna beaktande vid denna frågas lösning.

Vid studerandet af terrängförhållandena å stadsdelen ifråga samt den fastställda planen finna vi bl. a. följande:

Den egentliga uppfartsvägen har sitt stora berätti¬

1 I detta sammanhang torde äfven böra erinras om två andra motioner i stadsfullmäktige, berörande detta ämne. I den ena, som väcktes af borgmästare C. Lindhagen, ark. G. Wickman m. fl. juni

I9°5» påyrkades tillsättandet af en permanent stadsplanenämnd för Stockholm. Motionen sammankopplades emellertid med frågan om omorganisation af stadens nämnder och förvaltning och har t. v. begrafts. . I den andra, väckt i dec. 1905 af borgm. Lindhagen m. fl. (39 underskrifter) hemställdes om tillsättande af en kommision med uppdrag att framlägga förslag om samtliga obebyggda stadsdelars ordnande. Till motionen fogades ett af Sv. Teknologfören:s afd. f. husbyggnadskonst, i enlighet med dess stadsplanekomités utlåtande samma månad gjordt uttalande i ämnet. Denna motion resulterade i maj 1907 i tillsättandet af en komité af 7 personer med borgm. Lindhagen som ordf. med uppdrag att ordna stadens områden, dock endast inom Bromma och Brännkyrka socknar

gande; en del af parallellgatan kan äfven ur vissa synpunkter försvaras, men beträffande öfriga detaljer kunna så mycket mer vägande anmärkningar göras. Vi få visserligen icke föreställa oss, att man medelst ändrande af stadsplanens detaljer kan fullständigt undvika att Katarina kyrkas dominerande i profilen försvagas sedan trakten blifvit bebyggd enligt nutida byggnadssätt, men ej obetydligt står dock att vinna. Exempelvis kan dock nämnas, att den betydliga höjden ä förutnämnda s. k. skandalhus, hvars mot Norrmalm vettande fasad, inom parentes sagdt, enligt stadsplanen egentligen skulle utgjorts af en brandgafvel, har möjliggjorts just genom 1890 års stadplan, hvilken här, oaktadt intet som helst trafikbehof föreligger, upptager en dubbelt så bred gata som den gamla planen. Det skedda torde dock ej kunna ändras, men gäller det att hindra förstörelsens fortsättande. Faran hotar emellertid mindre från nybyggnaderna vid den blifvande uppfartsvägen än från andra detaljer af planen. Detta är så mycket mer anmärkningsvärdt som trafikfrågans lösning ej påverkat dessa detaljer. Det är särskildt från några få tomter uppe vid Katarina Högbergsgata och den framtida gatan E— E’ å planen som- risk för kyrkans undanskymmande föreligger, men då staden äger dessa tomter har den i sin hand att här bestämma hushöjden. Genom en revision af stadsplanen kunna vidare, särskildt för trakten kring Fjällgatan, stora förbättringar åstadkommas, såväl beträffande trafikförhållandena som silhuetten och öfriga estetiska synpunkter.

Flärigenom bör staden kunna förhindra att Katarina kyrka från Skeppsbron eller Skeppsholmen sedd blir väsentligt mera bortskymd än den nu är.

Med ofvanstående har jag endast velat framhålla den stora betydelsen af att nämnda motion framdrages ur glömskan, så att Stockholm får detta sitt kanske präktigaste parti intimt och ingående studeradt.

Den på så sätt tillkomna stadsplanen bör fullständigt med alla sina detaljer fastställas af Kungl. Maj:t, h vilket är den enda möjligheten att vid omdanandet af trakten komma till ett varaktigt och för hufvudstaden tillfredsställande resultat.

Stockholm i januari 1908 Nils Gellf.rstedt.

OM HISSINSPEKTIONEN.

en 7 januari i år hade Stockholms Stadsfullmäktige att yttra sig angående af Öfverståthållareämbetet upprättadt förslag till förordning angående säkerhetsåtgärder beträffande hissar i Stockholm. Förslaget har varit underkastadt pröfning af en af Sv. Teknologföreningens 2:dra sektion tillsatt kommitté och öfverensstämmer i hufvudsak med af denna kommitté framställda önskningar. Förordningen har ännu icke af Kongl. Maj:t fastställts. — Förslaget föranledde vid Stadsfullmäktiges sammanträde en ganska långvarig debatt, som hufvudsakligen rörde sig om, huruvida inspektionen skulle förläggas under Öfverståthållareämbetet eller under Byggnadsnämnden.

Enligt det föreliggande förslaget skulle hisstrumman godkännas af byggnadsnämnden och maskineriet af Öfverståthållareämbetet, då frågan gäller om hiss eller ändring af befintlig, samt den återkommande inspektionen af i gång varande hissar lyda under Öfverståthållareämbetet, som ut-