Sida 11
Weibsbilder seind um ihren Leib und Ehren auf des Königs löblichen Befehl unverletzet geblieben».
Men om kvinnorna i Wurzburg lämnades oantastade, så var det icke fallet med de skatter, som där påträffades: proviant och ammunition, guld och silf-ver och kontanta penningar, präktiga hästar i det furst-biskopliga stallet och härligt vin i källaren. Det var efter dylika framgångar i vinlandet Franken, som Adler Salvius kunde beskrifva huru »Finnepojkarna», som »i Lifland fått nöja sig med vatten och mögladt bröd», nu »gjorde kallskål i stormhatten med vin och semla».
Lillie blef, efter hvad som sades, icke lottlös; det uppgifves, att hans andel af segerbytet i Wurzburg uppgått till 80,000 rdr. Af konungen, som nu hyllades såsom hertig af Franken, fick han i förläning ett gods på det Wtirzburgska området — sedermera utbytt; längre fram blef han öfverkommendant på slottet i Wurzburg. Nu följde han Gustaf Adolf till Mainz. Där var han med vid stormningen den 12 december, men hans krigarbana, som börjat med så mycken heder, var här nära att blifva för alltid af bruten. En kanonkula tog bort hans ena ben, och den 28-årige öfversten blef invalid för lifstiden. Någon tid efteråt finna vi Lillie dock åter i fält, och det berättas, att han, när i en ny drabbning det träben, som ersatt hans bortskjutna ben, träffades af en kula, helt kallblodigt yttrat: »Det var väl det andra benet, du mente!»
Efter olycksdagen vid Mainz var Lillie emellertid för den närmaste tiden urståndsatt att deltaga i fält-
Källa: Project Runeberg ·