Sida 13
han sin bostad i Stralsund; efter 1643 vistades han äfven tidtals i Leipzig såsom vice guvernör i Sachsen och Meissenska kretsen. Ofta är han på tal i de svenska öfverbefälhafvarnas bref från dessa år. Johan Banér satte honom högt och ville under brydsamma förhållanden framför Königsmarck hafva Lillie till guvernör i Westfalen — »för den auktoritets skull, som han äger hos andra officerare, och för hvilken otrogna grannar och falska vänner böra hysa respekt». Förslaget föll, då Banér insåg, att Lillie behöfdes på sin plats i Stralsund »bei Ermangelung eines Subjects von der-gleichen Esprit» (1640) — Äfven Torstensson hörde till Lillies vänner och skref till honom bref i förtrolig ton. Det var till honom, som Torstensson först meddelade underrättelsen om segern vid Jankowitz.
Regeringen hemma i Sverige synes däremot stundom hafva varit den stolte och själfrådige generalen mindre bevågen. I Stralsund fick han 1641 uppbära den hårda förebråelsen, att han »förnöter tiden med onyttiga disputer öfver förment höghet, men själf ej tager tillfället i akt att sig utmärka, utan då något important skall sättas i verket, utskickar en yngling eller karl af ingen conduite, hvarigenom allt lofligt förehafvande måste falla i brunnen». Och då Lillie ett par år senare egenmäktigt lämnat sin guvernörspost i Leipzig och åter slagit sig ned i Pommern, fick han sträng befallning att återvända, enär han »satt våra saker i hela Meissen i största fara».
I bref till sin förtrogne Mörner har Lillie antydt, att han råkat i regeringens onåd genom den stränga tillsyn, han i Pommern hållit med vederbörandes under-
Källa: Project Runeberg ·