Sida 16
tecknet : i ett af sidofalten synes en enbent väpnad krigare *.
• Och det var icke blott ära, som friherre- och grefvc-värdighcton på den tiden medförde. Till friherreskap erhöll Lillie Kydes’ pogast i Keksholms norra län, innefattande 2i byar; till grefskap fick han, med rättighet att nämna sig »grefve till Lillienborg», ett par hundra hemman i Laholms län i Halland, hvilket genom freden i Brömsebro på 30 år blifvit svensk besittning. Skulle denna provins komma att afträdas, så ägde gref-ven af Lillienborg att annorstädes få vederlag. Friherren till Kydes och grefven till Lillienborg erhöll, såsom brukligt var, privilegier att inom dessa områden uppbära konungs sakören, kyrkotionden, härads-höfdingerättigheterna o. s. v., och det lades honom på hjärtat, att om möjligt där anlägga köpstäder, hvil-kas friheter han själf ägde bestämma. Besittningarnas areal, så väl som däraf flytande inkomster, voro högst betydliga. Men ändå var Lillie icke länge nöjd. I ett odateradt bref (från senare delen af 1650-talet) till Karl X Gustaf klagade han bittert öfver otillräckligheten af sin inkomst från donationsgodsen. Särskildt grefskapet i Halland hade, sade han, under fejden med Danmark blifvit »i grund ruineradt och fördärfvadt, så att jag icke väntar mig däraf en penning detta året».
Nya befordringar följde. Lillie blef generalguvernör i Halland, general af infanteriet 1654, fältmarskalk
* Friherrevapnct utrustar krigaren med träben, det grefliga åter beröfvar honom detta stöd. Krigaren står där endast på ett ben. Förmodligen för att icke synas falla öfver ända, håller han i ena handen en mot marken stödd lans; på marken nedanför ligger en kanonkula.
Källa: Project Runeberg ·