Sida 82
nison, så hoppades han att »några skulle få äta upp det igen». Den tappre öfversten synes hafva gifvit skäl för namnet »alter Schwede», en benämning, som, ännu i dag gängse i Tyskland, ett minne från 30-åriga krigets dagar, står på gränsen mellan hederstiteln och öknamnet.
1631 i juni månad finna vi den 27-åriga fagra änkan i Åbo. Samtidigt vistades i Finlands hufvud-stad tvenne svenska officerare, som tillhörde den umgängeskrets, där Margareta Boije rörde sig. Den ene var Arvid Forbus, af en'gammal skotsk ätt, som dock redan i en generation varit bosatt i Finland; han hade nu vid 33 års ålder under Gustaf Adolfs krig tjänat upp sig till öfverstelöjtnant vid ett finskt infanteriregemente. Den andre var Thure Bielke, friherre till Salestad, son till riksrådet friherre Nils Bielke, en 25-årig yngling, ännu föga pröfvad i krigets värf, men färdig att begifva sig ut till Tyskland för att ställa sitt svärd till den store konungens tjänst.
Den sköna fru Margareta gjorde ett lifligt intryck på den tvenne år yngre ädlingen, och han valde till förtrogen i sitt hjärtas angelägenheter sin vän Forbus. Denne hade mera af en »alter Schwede», fostrad i krigets skola, än den högättade unge Bielken; men han åtog sig dock att blifva dennes »postillon d’a-mour». Bielke tvekade länge, om han skulle våga skrifva till fru Margareta och »ville gärna», skrifver han till Forbus, »besöka henne i staden» — han själf vistades i Åbos omedelbara närhet på den vackra ön Runsala — »där jag icke befruktade, att jag sedan
Källa: Project Runeberg ·