Sida 83
ingen lust skulle få till att draga härifrån, hvilket mig en stor skada skulle vara, om jag icke i sommar finge min lycka hos Hans Majestät försöka».
Forbus lånade emellertid sin medverkan, och ett bref från Bielke »Till välborna Fru Margareta, hjärtans aller käraste syster» lämnades i hennes händer. Det hette där: »Gud skall veta, med hvad hjärta jag nu drager härifrån; och hade jag på något sätt kunnat tänka, huru snart eller livar vi hvarandra nu härefter se kunde och hvarandra anträffa, så straffe mig Gud, om jag så hade skilts från dig, som jag nu har gjort. Men efter jag intet är viss uppå, när jag igenkommer, eller om jag igenkommer, så hafver jag därom intet torts mera tala, utan saken Gudi hemställt . . . Dock emellertid begärar jag på det kärligaste sätt, att, om möjligt vore, du ville sända mig ett armband utaf silke eller trå, hvad du ville, så skulle jag det alltid draga för din skull och skall därhos bränna upp alla de andra armband, som mig utaf andra gifna äro. Och på det jag skall gifva dig en liten orsak att skrifva mig till, så sänder jag dig både bläckhorn och penna; papper kan du fly dig själf.»
Något armband fick den förälskade ynglingen icke; men hans bref blef dock hvarken obesvaradt eller illa upptaget. I stället för armbandet fick han den älskades försäkran om »trogen vänskap»; och i ett följande bref tackar han henne därför på det »allrakärligaste» och uttrycker sin önskan, att han kunde »så lycksalig vara att denna vänskap alltid få njuta». Enligt fru Margaretas föreskrift hade han uppbränt hennes bref, »oansedt att det brefvet mig af
Källa: Project Runeberg ·