Sida 101
101
stöd af kronan, synas stå sig bäst i denna kris, hvilket utan tvifvel beror derpå, att de hafva grundat sina företag på egna krafter och icke varit nödsafrardVatt föra ett kostbart lif---. Ständerna skoiå" finna dec uppenbara
omöjligheten att upprätthålla en sak," fi Vilken: ont ätlig a freo ning8ummor, ansenliga privilegier och tjugufem års trägna omsorger icke kunnat bringa i ett blomstrande tillstånd" 7).
De ofvan framställda hushållsgrundsatserna kunna ej härledas ur Sveriges då gällande författning; de voro gemensamma för alla kraftfulla regeringar den tiden: Fredrik den Andre lät plantera vin vid stränderna af Spree och odla mullbär i Pommern och fick, äfven han, erfara, att man icke med reglementen skapar handel och industri. Men på författningen och den derifrån stammande partidelningen berodde det, att hattarne icke utan att bryta sitt programm och svika sina anhängare kunde stanna på den en gång beträdda vägen, och på partisinne berodde det, att mössorna, då de skulle afhjelpa sina störtade motståndares fel, icke med all foglighet sökte mildra förändringens olägenheter; icke blott inställde de bankens utlåning och började indrifva dess fordringar, de kullstörtade i sin hämnd förtyner, hvilka hattarnes nåd grundlagt, och tillfogade dermed Sveriges credit en kännbar skada s). De yngre mössornas ekonomiska grundsatser voro i allmänhet lit an tvifvel sunda. De ansågo, att industrien, som i Sverige först kunde skjuta rötter, sedan landtbruket utvecklat sig, borde kunna hjelpa sig sjelf. Fastän de långtifrån följde denna grundsats, i det de behöllo både höga tullsatser och importförbud, både
7) Danska legatious-secreteraren Johnn den 6 Juli 1763. Manufactur-depii-tationeu anmärker i sitt betänkande den 29 Juli 1766: "att redan vid 1764: års slut största delen af de då lefvande fabriker voro å privatoruin förlag anlagde samt att om deras bestånd i längden kunde byggas fast tryggare hopp uu å de öfriges". Nordencrautz; Tankar om Hemligheter o. s. v. III. 153. Huru fabriker på många håll stodo still eller huru sig illa, se Hårlemans resa 1748. II. 8, 40, 68 — och 1749, sidd. 39, 99, 101. Skogman; 1. C. I. 55. Modce; 1. C. VII. 5114, 5167, 5170, 5420, 5619; VIII. 7052, 7106.
8) Nordencrantz; Tankar om Hemligheter m. m. IV. Bilagorna sidd. 42, 44 f. — Tankar oin Krig, I. 132. Tessin och Tessiniana, sid. 214.
Källa: Project Runeberg ·