Sida 102
102
öfverflödsförordningar och premier, så skulle dock tiden, ojn. den fått rådaj■ möjligen hafva läkt de sår, hvilka vid hattarnes .ft$l: &r£gtes i dagen, ty uppmärksamhet hade .ändtjigcn..börjat. egnas-w åt jordbruket och omsorg åt all-rahgeJis'.'àngèJägenhéter-." Men mössornas plan, att genom sedlarnes successiva indragning småningom närma dem till deras namnvärde, framkallade ögonblickligen en häftig stegring i kursen. Hvar och en ville nemligen behålla sina sedlar, intill dess detta namnvärde var hunnet. Ingenting kunde säljas; nöden blef värre än någonsin. Bot söktes hos en urtima riksdag. Denna förde — år 1769 — ånyo hattarne eller, såsom Nordencrantz säger, "bankens debitorer" till magten, hvilka "burit olja på denna rikstärande elden" 9). De beslöto nemligen låta realisationen ankomma på en längre tid och började ånyo "nyttja bankens biträde till de förfallne näringars upprättelse och den enskilda creditens återställande" l). Knappt hade tre år sednare ett af mössorna uppfylldt secret utskott hunnit ogilla detta hattarnes uppskofsbeslut, då Gustaf III tog spiran i starka händer. Så länge partierna rycktes om densamma, hade den enskilde i sin handel eller näring alltjemnt att lida af en öfverstånden hvälfnings följder, på samma gång som farhågan för en förestående tillbakagång utestängde all tillit till framtiden. På utvägar för dagen måste hvar och en snarare vara betänkt, än på att grundlägga en fast och vinstgifvande verksamhet. Frihetstiden framkallade således till sist flera skickliga och djerfva vinglare än ärliga, beräknande affärsmän.
Ett slags förvärf tillhörde emellertid frihetstiden mera. än någon annan tid i Sverige. Intet fosterländskt intresse var för heligt att af den enskilda vinningslystnaden beskattas. Det är tillräckligen kändt — för att man må kunna undvika ett upprepande af sorgliga detaljer — huru Sveriges förnämsta män togo sold af utländska magter för att
Nordencrantz; Tankar om Hemligheter, III. Fore,al, sid. 6, sidd. 47, 95.
') Skogman; 1. c. I. 64. Modée; 1. c. IX. 157.
Källa: Project Runeberg ·