Sida 104
104
valen och bearbeta sinnesstämningen. Så har (let icke blott under riksdagarne utan äfven mellan dem varit en lönande industri att vara partiledare 7). — Det var dessutom icke blott den utländska bestickningen, som gjorde det politiska lifvet inkomstbringande. Partimeriter medförde för adelsmän och prester befordran. Icke utan skäl antages, att tillökningen i tjensternas antal och lönernas belopp i lika väsendtlig mån varit föranledd af behofvet att kunna värfva och fasthålla anhängare som deraf, att de tre högre stånden voro uppfyllde af tjenstesökande och löntagare. Det offentliga lifvet hade i allmänhet en stor dragningskraft. Liksom fördelar bjöd det ock det största anseende i samhället. Tilloppet till den civila och militära embetsmannabanan var äfven stort och liksom det blifvit anmärkt, att den besutna adeln öfvergaf sinav gods för att i hufvudstaden trängas om statens sysslor, så klagade man, att arfvingar till stora köpmansfortyner vände sig till statstjenst. Ifrån handeln och industrien drogos kapitaler äfven genom rika arftagerskors giften utom sitt stånd. Köpmän, som togo del i det politiska lifvet och höllo sig till det herskande partiet, kunde emellertid, äfven de, på mångfaldigt sätt se sig till godo: de fingo indraga subsidierna, voro leverantörer for hären och flottan, hade det vinstgifvande — för staten ofruktbara — uppdraget att styra vexelkursen, gynnades med monopolier och premier samt uppburo åtskilliga slags gratifikationer. Först och sist låg det i det partis våld; som herskade inom de tre högre stånden, att hålla sig och alla dem, som gingo i dess ledband, bankens kassa tillhanda. Otroligt stora hafva de förmåner varit, som staten och banken under secretessens skydd lemnat de mest betydande hattfirmorna 8).
') Tengberg; K. Catharina ll:s Nord. Alliance, bill. E och K.
8) Skand. Handl. XVI. 188. — Nordencrantz; Till Riksens Högl. Ständer ra. m. sid. 654: "Det är Hera resor sagdt att, sedan mångväldet ifrån långliga tider tillbaka beredde väg för enväldet vid 1680 års revolution, så månde enväldet sedan ikläda hela rikets civila betjening sin envåldsmagt, hvilken den sedan omhvälfningen 1719 efter samma lagar bibehållit och i stället för en envåldsöfverherre fått ständer till öfverherrar, hvaraf denne
Källa: Project Runeberg ·