Sida 106
106
dein, hvilka ifrån barndomen vant sig vid att tigga. De hafva blifvit oskickliga till arbete. Eller ock såsom med sådana, som haft lätt tillgång på credit: Fattigdom och nöd hafva alltid varit deras lott. Med credit och gåfvor har ock alltid följt någon förbindelse, som dödat tankar om independance och gjort densamma omöjelig" 1).
Vi måste nu lemna förvaltningens inflytande på handel och andra näringar och dessas olyckliga tillstånd vid frihetstidens slut. Med anledning af de nyss anförda orden vilja vi blott tillägga en anmärkning om statens financer. De subsidier, Sverige uppburit under detta företrädesvis åt ekonomiska omsorger egnade tidehvarf, voro mycket betydliga och dock var den politik, för hvilken de gifvits, långt ifrån genom dem ersatt. Rikets skuld efter det nesliga pommerska krigets slut utgjorde något öfver 600 tunnor guld (60 millioner daler silfvermynt) eller ungefär lika stor skuld som den, hvaruti Sverige anses hafva varit försänkt vid Carl XII:s död efter ett nära tjuguårigt krig på lif och död.
Hattarnes fall år 1765 afgjordes väl af statens och de enskildes financiella elände, men i sjelfva verket var partiet utlefvadt. Genom pommerska kriget hade det till en väsendtlig del öfvergifvit sina principer. Visserligen andades krigsförklaringen samma fosterländska passion, som först fört partiet till magten: begäret att återeröfra Sveriges verldshistoriska betydelse. Hela Pommerns besittning hade blifvit Sverige förespeglad såsom stridens lön. Visserligen fördes äfven detta hattarnes andra krig med franska subsidier och i innerligt förstånd med Frankrike; partiet hade till och med närmare än någonsin satt sig i beroende af denna magt. Men en omständighet af vigt skiljer det pommerska kriget från det finska år 1741. Sverige arbetade ej längre på ryska magtens dämpande; det deltog i pommerska kriget såsom Rysslands bundsförvandt, hvarigenom det styrande hattpartiet hade begifvit sig in på det område, som alltmer blifvit dess motståndares samlingsfålt, och blandat sina leder med deras. Härpå berodde möjlig-
'l Nordencrantz; Tankar om Krig, X. 53. Jfr sidd. 50 f.
Källa: Project Runeberg ·