Sida 107
107
heten af den "fusion" mellan båda partierna, som vid 1762 års riksdag varit på väg att försiggå.
Äfven mösspartiet hade väsendtligen förändrats under den tid, det varit undertryckt. Det var icke längre samma parti, som genom anslutning till hannoverska alliancen ryckt Sverige undan beroende af Ryssland — som sedermera, fast betänksammare än hattarne, velat afvakta ett lägligt tillfälle att återtaga Ingermanland, Estland och Liff-land och för detta ändamål velat, fast med fria händer, mottaga franska subsidier, det var icke längre samma parti, som kunde berömma sig att med Alströmers och Sahlgrens hjelp först hafva framkallat handel och industri i Sverige. Tjugufem års strid mot det herskande partiet hade hos mössorna utbildat en opposition för dess egen skull. De grundsatser, hvilka de nu förde i skölden, voro i korthet, att landtbruksnäringen allena egde afgörande vigt för landets välmåga, hvilken fabrikernas understödjande endast tjent att skada, och att Sverige borde afsvärja hvarje krig mot sina grannar och framförallt förjaga hela den olyckliga drömmen om besittningar på andra sidan Östersjön. Hade hattpartiet banat sig väg till väldet genom sitt djerfva svärmeri tör Sveriges stora minnen, så hafva mössorna af oppositionsdrift blifvit förda till ett fördömande af Sveriges verldshistoriska bragder 2).
Sådana voro i theorien de grundsatser, kring hvilka mösscheferna samlade sitt parti. Men liksom hattarnes
2) "Då Kong Gustaf Adolf och Kong Carl XII victoriserade som mest, var riket utarmadt både på folk och penningar och fick aldrig equivalenter derför". Nordencrantz; Tankar om Krig, I. 43. Jfr I. 50; II. 22,48.— "Vi bebo ett land till sin belägenhet så beskaffadt att ingen oss det missunnar ---Om ifrån den dag som Sverige i Kong Erik XIV:s tid
åtog sig att försvara Reval emot en befarad Ryssarnes öfvermagt, men isynnerhet ifrån Westphaliska freden 1648 allt det folk och all den egendom som jemväl sedermera varit förspilld för ultramarinska besittningar hade varit använde till krig på våra kärr, ödemarker, vattenledningar et] cet., så hade långt för detta inom Sveriges gränsor uti en förvarad kropp gifvits mera fruktbärande jord och folk än alla dessa nu ändock förlorade provincier innehålla, der Rikets styrka såsom på alla väders vingar kringströdde varit och ett Imperium i Norden upprättadt som för defensiva krig kunnat trotsa all afund på jorden. Bet uppväcker ängslighet att tänka derpå". Till Riksens Höglofl. Ständer 1760, sid. 532.
Källa: Project Runeberg ·