Tillbaka Read Runeberg

Om frihetstiden. Några anmärkningar

Originalsida 108
Originalsida 108
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 108

108

partisinne satt dem i så strängt beroende af Frankrike, att denna magt gjort Sverige till Rysslands bundsförvandt i det pommerska kriget — så hade mössorna under sitt långa betryck alltmera införlifvats med Ryssland, blifvit dess viljelösa verktyg. Ifrån stora berättigade partier hade båda blifvit kotterier, hvilka understödda och besoldade af hvar sin främmande magt kämpade om väldet. Denna partistridens ihålighet betingar den ständiga vexling, som efter hattarnes första fall inträder i styrelsens och ständernas sammansättning. Då intetdera partiet längre förfäktade vigtiga principer, kunde det ej vinna något varaktigt inflytande. Hvarje riksdag blef en revolution. De yngre mössorna, som 17(35 kommit till styret, drefvos efter fyra år derifrån och de återkomna hattarnes välde räckte ej längre än i tre, hvarefter mössorna åter framträdde för att genom några månaders styrelse påskynda hela statsskickets fall.

Alla de olägenheter, som åtfölja partistyrelse, föröka des i samma mån, som hvälfningarne trängde tätare på hvarandra. Partierna, oaflåtligt sysselsatta med inbördes angrepp och försvar, måste lemna styrelsen i förvirring. Då ekonomiska och politiska grundsatser med de styrande personerna vexlade för hvarje riksdag, våndades samhället i en ständig osäkerhet, ett ständigt misstroende. Svenska folket kan för denna tid göra Gustaf III:s ord till sina: "jag bör tacka himlen, att mitt hjerta ej blef fullkomligt bort8kämdt genom alla min uppfostrans motsägelser" 3).

Dock hvad betyda några få år i ett folks uppfostran! Förvirringens höjd medförde räddningen. Mången af dem, som vid 1765 års hvälfning blifvit lidande, slöt sig uppriktigt till hofvet. Dessutom sökte hvarje undertryckt parti gerna stöd hos det likaledes undertryckta hofvet, smickrande detta med förespeglingar om ökad magt. Visserligen glömde det, kommet till väldet, snart åter sina förbindelser med hofvet, då dettas hjelp ej mera behöfdes. Häruti voro hatt och mössa hvarandra lika. Men det språk, parti-

3) Gustav. Papperen, I. 37.

Källa: Project Runeberg ·