Sida 111
111
nytta, förbindelsen med ett parti i det vanmägtiga, söndrade »Sverige erbjöd. Det hade derföre efter hattarnes fall år 1766 beslutit att söka förbindelse blott med Sveriges konung, hvars magt det ville återupprätta. Det var visserligen klart, att Frankrike ingalunda kunde förmå hattarne att offra sin egen magt åt en suverän konung; 1769 års riksdag, der de hade öfvervigten, forlopp äfven utan den ringaste ändring i författningen, ehuru de förnämsta männen af partiet varit benägna att gifva någon obetydlig utsträckning åt konungens rättigheter. Men då Frankrike såsom sitt parti erkände endast dem, som slöto sig till konungen, och endast genom honom höll penningar tillhanda, så förändrades en del af hattpartiet till hofparti.
Under det att ett hofparti af dessa skäl småningom afsöndrade sig från de båda stridande riksdagspartierna, fortgick den upplösning af dessa, som redan vid 1760 års riksdag gifvit sig tillkänna. Ju mera dessa partier öfvergifvit sin gamla grund, upphört att kämpa för stora skiljaktiga grundsatser och förändrats till blott personliga kotterier — hade gränsen mellan dem blifvit oviss eller snarare öfverskreds än af det ena, än af det andra partiets anhängare. En annan söndring, hvilken partistriden under sin fortgång bragt i förgätenhet, gjorde sig i stället ånyo bemärkt. Frihetstidens första riksdagar hade alla upplösts i oenighet mellan stånden; denna oenighet hade, sedan två olika politiska partier inom alla stånden efter 1726 års riksdag allt bestämdare utbildat sig, i fyrtio års tid hvilat. Allteftersom partierna förlorade i kraft, uppblossade den ånyo. Riksdagen 1766 slöts under en häftig brytning mellan stånden, dervid svalget mellan adel och ofrälse icke längre kunde döljas 6). En dansk statsman förutsåg redan då, "att adeln en dag kunde förlora tålamodet och afskaka ofrälsemännens ok, äfven med fara att komma i beroende af hofvet". Att adeln äfven vid riksdagen i Norrköping — 1769 — flera gånger öfverröstades
6) Tengberg; 1. c. sidd. 49 f., 92 ff.
Källa: Project Runeberg ·