Tillbaka Read Runeberg

Om frihetstiden. Några anmärkningar

Originalsida 112
Originalsida 112
Originalsida 112
Originalsida 113
112–113

Sida 112

112

af de ofrälse stånden återväckte icke den inbördes välviljan. Men det var emellertid först vid tiden för konung Gustaf III:s thronbestigning som ståndssplitet tog ett rätt allvarligt utseende. Det gällde nu märkvärdigt nog samma fråga, om hvilken stånden år 1723, just fore partidelningens uppkomst, varit uti den mest förbittrade strid. De ofrälse stånden hade då slutit en öfverenskommelse att med lif och blod försvara sina medlemmars grundlagsenliga rätt att vid embetens tillsättande komma i åtanka i mån af förtjenst. Nu hade den herskande hattstyrelsen på grund af adliga privilegier, hvilka de andra stånden aldrig erkänt, vid ett förslags upprättande låtit ofrälse män stå tillbaka för adliga medsökande. Det förutsades och inträffade, att i den härom uppblossande striden hvar och en skulle taga sin plats efter det stånd, han tillhörde, oafsedt om han vore hatt eller mössa, och att deu svagare sidan skulle söka hofvets hjelp. Emellertid förde äfven denna omständighet företrädesvis hattar till thronen. Till deras parti hörde nemligen den styrelse, som framkallat stormen, och de förbittrade ofrälsestånden voro vid nästa riksdag följaktligen uppfyllda af mössor. Härpå berodde att, sedan dessa segrat i riksdagskampen, syntes de adliga hattarne företrädesvis mottaga 1772 års revolution såsom sin räddning.

Med allt detta skulle emellertid endast ett nytt parti — hofvets — hafva uppkommit jemte de två andra och, ifall det äfven i sin ordning segrat, ej kunnat grundlägga ett varaktigt verk. Men diet förvirrade skådespel, dessa stridande partier erbjödo, var lyckligtvis icke en bild af hela det svenska samhällets lif. Massan af svenska folket hade icke tagit del i partiernas split och lidelser. Att detta folks flertal icke delade riksståndens uppfattning, var rikets lycka och räddning. Om de fyra riksstånden utgått ur hela folkets val, om deras åsigter varit ett uttryck for dettas böjelser, så hade frihetstidens statsskick hvarken kunnat uppkomma eller bestå. Vi erinra om, huru intet af de ofrälse stånden år 1719 gillat konungamagtens fullkorn-

Källa: Project Runeberg ·