Sida 113
113
liga tillintetgörande oeh huru bönderna, sedan riksdagens prester och borgare redan blifvit tjusade af högsta magtens behag, ingalunda dolde sitt missnöje med den nya författningen, hvilken ej blott tillintetgjorde konungamagten, hvari allmogen alltid sökt sitt skydd, utan äfven nedsatte bönderna under medstånden och utestängde dem från allt inflytande på de vigtigaste angelägenheterna. Efter ståndets misslyckade försök år 1723 att återupprätta den kungliga magten, hafva riksdagens bönder väl lemnat författningen oantastad, huru mycket de än klagat öfver de andra ståndens högmod, mången af det hedervärda ståndets medlemmar har väl ock af sitt vinstgifvande uppdrag blifvit försonad med statsskicket, men hos allmogen i landet, liksom hos mängden af städernas befolkning glimmade alltjemnt harmen öfver det påtvungna riksdagstyranniet. Då någon gång en större olycka upprörde samhället och bragte dess eljest undangömda elementer i dagen, framglänste alltid folkets gamla kärlek till konungamagten och dess misstroende till de vid riksdagen stämplande herrarne. Då år 1742, under det nesliga kriget med Ryssland, rekryter ifrån Dalarne med våld måste föras ombord för att sändas till sitt regemente i Finland, hade de förklarat sig ej vilja fäkta för ridderskap och adel. "De ville ej veta af mera än en Gud och en kung, hvilken kunde taga krona och spira med sig i kriget, så att de visste, for hvem de skulle offra sina lif. ... De ginge ej i krig utan med sin konung i spetsen, så som de varit vane att följa Carl XI oeh XII". Äfven hemma i orterna tillskref allmogen samtidigt de regerande herrarnes illvilja alla sina lidanden: meningen vore, att allmogen skulle råka i sådan nöd, att den blefve herrarnes trälar; allmogen hade klagat vid förra riksdagar, men ej sport någon hjelp; den njöte ej mera rätt än vore den alldeles utan konung, men visste ock, att alla ville råda och regera, som peruker bure. Nu ville dock bönderna ej veta af mer än en fullmyndig konung och talade redan då om att gå till Stockholm för att skaffa honom tillbörlig magt.
Tengberg, Om Frihetstiden. $
Källa: Project Runeberg ·