Tillbaka Read Runeberg

Om frihetstiden. Några anmärkningar

Originalsida 126
Originalsida 126
Originalsida 126
Originalsida 127
126–127

Sida 126

VIII

gripa och tilstå. Herba annilis, hvaraf Indigo tilredes, jämte vissa specerier, förtjena vår upmärksamhet och skötsel, särdeles i Skåne, skolandes redan besynnerliga försök dermed, för lång tid sedan, vara gjorde, äfven ock på vissa orter uti närmaste delen af Tyskland. Pepparträn tåla Skånska, climatet, och det stode til at försöka, hvad man dernedre äfven med Caffe-trän kunde uträtta, så framt denna skadeliga frukt för oss i Norden skulle vidare finnas nödig. Hvad skall man säga om det försök, som är gjordt med Cochenille-maskarnes transport till Europa? Tobak är väl en öfverflöds-vara, icke desto mindre dömes den nu så nödvändig, at sädesåkern måste lämna åt denna planta sin bästa fetma och styrka. Såsom denna ört af Allmogen på Landet gemenligen planteras och skötes, så är den sin ägare långt mera skade-lig än nyttig; men om man så med henne hushållade, som i andra land, så skulle des plantering och goda skötsel gifva åt Kronan några tunnor Guld om året, dem Rikets mänga tarfvor väl nog behöfde, på det Undersåtarne måtte derigenom känna någon lisa i deras dryga utlagor."

Fischerström; Påminnelser vid Sveriges Allmänna och Enskilda Hushållning. Sthlm 1761, sid. 169, noten: "Det är bekant, at Lin och Hampa skickar sig bäst uti vårt climat, ändå köpes àrl. til 100,000 Lisp:d af det förra och til 125,000 Lispid af det senare. Det är så ofta bevist, at de nödige färgeväxter ganska väl trifvas under vår himmel, likväl hämtas de utifrån hvart år för mer än 56,000 D:lr Silf:mt. Omständigheter, som ej hedra våra städer. Desse skulle snart upresa sig ur sin ringhet, om all Landtm. handtering hos dem utdömdes och emellan dem efter omständigheterna fördeltes, hvad til Stadsnäring egentligen hörer. Huru skulle icke Plantage-verket updrifvas och rikta Staten med nya Handels-grenar, om vissa Städer, efter beskaffenheten vinlade sig om de nödiga Medecinalska och till Färgerier tjänliga örter och rötter, andra i synnerhet beflitade sig om Trägårds-och Kryddegårds frukter. Om en del städer gjorde Tobaksplanteringen till sin ensak, en annan del anlade vidsträckta plantager af de inhemska växter, hvaraf viner kunde prässas, eller hvilkas frukter och bär antingen tårkade, eller nedsal-tade, eller på annat sätt tillredde, kunde hos utländningen vinna afsättning. Jag säger, om detta skedde, om vår Hus-hållnings-methode vore säker, redig, stadgad och ordentlig, så skulle Städer, Landsbyggd och näringsfång visserligen hafva et annat utseende. Hvart man kastade ögonen, skulle mötas nya orsaker til glädje och förundran. Här skulle man se

Källa: Project Runeberg ·