Sida 17
17
Carl XII. De vanliga domstolarne höllos under hela enväldet vid magt. Domaresysslorna upphörde att vara sine-curer, utan skulle af sina innehafvare förvaltas. Rådet fick i sista hand ostördt handlägga justitiæmål. Lagen blef verkligen, alltmera densamma for alla och det var i detta afseende ingen obetydlig förbättring, att adeln under Carl XII miste sitt exceptionella forum i brottmål.
Att Carl XI mot högadeln och dess medlemmar någon gång synes tillgripa förföljelsens vapen, har sin grund deri, att hela hans verksamhet var eri nödvändig räfst mot inrotade missbruk och orättvisor, och skulle i annat fall visst icke kunna försvaras dermed, att detta förfarande yrkades af ett parti, om ock detta omfattade allt, som i Sverige bar ofrälse namn. Men denna sista omständighet, att hans regering uppbars af folkviljan, erinrar derom, att Carl XI icke blott flitigt hörde sina rådsherrar utan äfven styrde i samråd med ständerna lika mycket som någon svensk konung före honom. Icke blott beslötos af ständerna de stora samhällsreformerna; det finns knappt ett exempel, att konungen begagnat den oinskränkta lagstiftningsrätt, som år 1682 anses hafva blifvit honom tillerkänd 8). Den nya kyrkolagen blef af ständerna 1686 antagen och presterskapet kunde följande riksdag af densamma utverka en revision. Då lagcommissionen år 1696 fått förslaget till en ny konungabalk färdigt, lät konungen kringsända detsamma till domstolars och collegiernas granskning och har utan. tvifvel äfven ämnat det till ständernas 9); hans död trädde dock emellan och Christofers landslag blef ännu länge Sveriges gällande lagbok. Carl XI skyddade riksdags-mannavalens frihet och höll tata riksdagar och detta endast i afsigt att för ständerna redogöra och inhemta deras tankar, i stället för att äldre riksmöten förnämligast varit beräknade att bevilja utskrifningar och skatter.
ft) Ett undantag lärer ändringen i vittnenas antal vid högmålsbrott hafva utgjort. Fryxells Berättelser, XVI. 214. XXVI. 83.
'') Riksdagsbeslutet 1686. § 1. K. Mrts Resolution på presterskapets besvär 1(589. § VIII. Stjernman; 1. c. 1982, 2048. Wilde; 1. c. 185 ff.
Tengberg, Om Frihetstiden. 2
Källa: Project Runeberg ·