Read Runeberg

Om frihetstiden. Några anmärkningar

Originalsida 24
Originalsida 24
Originalsida 24
Originalsida 25
24–25

Sida 24

24

ej hade reda på, hvilka gods ännu voro i kronans hand — hade i gåfvobrefvet for månget gods tillagt "så framt det icke vore förut åt någon annan förlänt", sä blef det nu ett vanligt villkor i afgjorda reductionsmål, "att K. M:t förbehåller sig och efterkommande Sveriges konungar i alla tider att ännu fullständigare af parterna utsöka sin rätt". Denna hårda reduction utplånade Sveriges skulder, satte krigs- och freds-staten på en förträfflig fot och lät de utländska provinserna bära sig sjelfva. Men en fråga, som återstår att besvara, är, om Sverige, som redan länge varit oförmöget att sjelft värna sina stora besittningar, nu var dertill bättre i stånd, sedan det befriat sig ifrån den tryckande rustning, det för de stora krigen sig ifört och för eröfringarnes försvar ytterligare måst tillöka. Det intresse, som till eröfringarnes försvar lifvat den mägtiga svenska adeln, var dessutom nu tillintetgjordt, på samma gång som den i Östanhafsländerna inhemska adeln blifvit genom re-ductionen förbittrad. Om det är sannt, att Carl XI verkligen ämnat indraga all Östersjöprovinsernas jord och använda den till militärcolonier, så visar denna plan aldra bäst, hvilka förtviflade medel, han ansåg behöfvas för att trygga dessa länders besittning l). Vi för vår del våga tro, att vid det stora nordiska krigets utbrott hängde de trans-baltiska besittningarne ej fastare vid Sverige än före stormen den mogna frukten vid trädet.

Carl XII har med uppbjudande af alla rikets krafter, öfver hvilka han såsom enväldig förfogade, sökt befästa Sveriges magt. Skulle faran icke blott uppskjutas, skulle den en gång för alla afvärjas, måste Rysslands magt sprängas. Ju tidigare detta försöktes, desto sannolikare var framgången, ty Rysslands sista freder med Pohlen och Porten visade, att dess styrka var i den snabbaste tillväxt. Endast från denna synpunkt kunna Carl XII:s steg förklaras. Foglig mot Danmark, fullföljde han i afsättningsfejden mot konung August oblidkeligt föresatsen att skilja Pohlens

■) Se Fryxells Berättelser, XVII. 345. XVIII. 83.

Källa: Project Runeberg ·