Read Runeberg

Om frihetstiden. Några anmärkningar

Originalsida 25
Originalsida 25
Originalsida 24
Originalsida 25
24–25

Sida 25

25

och Rysslands intressen. Nödvändigheten att åt pohlska sidan sätta en gräns Tör Rysslands utvidgning hade stått klar för Carl X:s öga och sednare tider hafva ådagalagt beräkningens vishet. Aldrig har, menskligt att döma, ryska väldet sväfvat i större fara, än då Carl XII, förvissad om pohlska konungens vänskap, med den bästa här, någon svensk konung anfört, inbröt öfver dess gränser mot Moskwa, under det en annan svensk krigshär gick på Petersburg och oro i Rysslands inre hotade det med upplösning. Kosackerna hade begärt Carls hjelp; turkar och tartarer erbjödo förbund. När vi hålla oss blott till den militäriska situationen och betrakta den stora planens misslyckande, tränger sig oemotståndligen på oss en aningsfull känsla af det förutbestämda öde, hvilket ofta ensamt återstår att förklara de vigtigaste omslag i historien. — Visserligen skulle Carl XII, om han angripit saken mindre i dess rot, kunnat slå ryssarne i flera drabbningar, men utan att dermed något annat vunnits, än att den afgörande strid blifvit uppskjuten, hvilken Sverige förr eller sednare, på en gång eller efterhand, måst utkämpa och — förlora. Ar då icke det verkliga förhållandet, att Sveriges fall ifrån en höjd, hvilken det med onaturlig öfveransträngning nått och innehaft, nu skedde med glans och ära, i stället for att det under mindre ovanliga efterträdare möjligen kunnat gå i långsamt sjunkande? Vi besvara ej frågan, men den måste förnekas, innan stafven brytes öfver Carl XII:s envisa krigslystnad.

Dock har fördömelsen uttalats icke mindre af häfdatecknare, som satt lyckan högre än dygden, än af Carl XII:s samtida adel, som från början var enväldets vedersakare och hade att bära stridens lidanden. Under Carl XII:s framgångsrika år hade dock intet missnöje kunnat göra sig hördt; man vet blott, att grannarnes anfallsförbund blifvit befordradt af förhoppningar på inre oro i Sveriges utrikes provinser och af Patkuls förräderi, hvilket ur missnöjet med reductionen sugit sin giftiga näring. När den unge konungen, omgifven af rådvilla tjenare, dock genast

Källa: Project Runeberg ·