Sida 3
3
grundlagstiftare sedan den tiden, huru inbördes stridiga deras sträfvanden än varit, kunnat hänvisa till denna författning såsom det föregifna mönstret för deras verksamhet. Sjelfva Carl XI:s envälde ville ingalunda anses for annat än en bestämd bekräftelse af förut gällande, men omtvistade grundsatser; de, som efter hans sons fall flyttade magten öfver i ständernas händer, påstodo sig egentligen endast hafva starkare befåstat skrankor mot konungamagten, hvilka fore envåldsförklaringen varit till; Gustaf III, då han i sin ordning gjorde slut på frihetstidens sjelfsvåld, berömde sig af att återupprätta gammal svensk konungamyndighet — regeringsformen af den store Gustaf Adolfs dagar r). Dessa påståenden synas till hvarandra stå i den mest oförsonliga motsägelse, men i sjelfva verket förråda de enhälligt en egenskap hos det gamla statsskicket, på hvilken man ej kan fästa för mycken uppmärksamhet. Jag menar dettas obestämdhet, hvilken allena kunde tillåta de mest motsatta sträfvanden att åberopa sig på detsamma.
') K. M:ts Approbation på R:s Ständers förklaring om Rådets myndighet den 10 Dec. 1680. K. M:ts Råds och samtl. Ständers Act om Cassation af åtskillige otillbörlige discourser . . . angående den konungslige magten d. 14 Mars 1689 förklarar, att 1680 års beslut om Rädsembetet alldeles kommer öfverens med hvad ständerna 1602 om samma sak förklarat. — K. M:ts approbation d. 9 Dec. 1682 på Råds och Stiiuders beslut om hans lagstiftande magt contirmerar det, emedan han pröfvar det "vara med Sveriges lag alldeles enligt". Stjernman; Alla Riksdagars och Mötens beslut o. s. v. sidd. 1873, 2058, 1896.
Riksdagskallelsen d. 15 Dec. 1718 lofvar att "sätta Riksens styrelse uti dess gamla skick och väsende igen, som ifrån förra tider hafver varit så lycksaligt". 1. c. 2163. De tre högre stånden förklara för bönderna 1723, att "genom någras dels smickrande dels vränga uttydelser öfver gamla lagens förstånd sådana stadgar monde åstadkommas, hvarmedelst
vägen blef banad till den oinskränkta souveräuiteten,------ocli att
Riksens Ständer äfven derföre pröfvat rådeligt att stifta en fundamentallag, eftersom man af bedröfvelig erfarenhet hade lärt uti den uråldriga lagen icke vara lagda nog starka bommar emot den högst skadeliga souveränite-tens återinförande". En Ärlig Svensk. Stockholm, 1755 sid. 177.
Gustaf 111:8 försäkran, lemnad ofticernrne d. 19 Aug. 1772, utlofvar "deu urgamla svenska frihetens upplifvande samt Sveriges gamla lngars återställande, som de före 1680 varit". De la Gardiska Arch. XVIII. 1. — Ingen förstod bättre än Gustaf III, hvad detta löfte innebar. Han skrifver redan 23 Nov. 1768: . . . "då Sverige aldrig haft en fixerad con-stitution, är också ingenting obestämdare än löftet att återställa de gamla lagarne". Gustav. Papperen I. 81. Jfr. sidd. 72, 85.
Källa: Project Runeberg ·