Sida 4
4
Denna obestämdhet gifver sjelfva styrelselagarnes ordalydelse redan tillkänna. Om man endast vid dem faster afseende, kan hela tiderymden ifrån Gustaf Wasas framträdande, hvilket snillrikt blifvit betecknadt såsom det nationella Sveriges födelse, intill den tid, då centralisationens arbete af Carl XI fulländades, betraktas såsom ett helt. Man lemnar då tillsvidare ur sigte den fortgående förän dring, som adelns genom de stora krigen stigande magt verkade. Den enda för hela denna tid gällande regeringsform, om man så vill kalla det, var Landslagens konunga-balk, eller egentligen blott dess fjerde och kanske åttonde kapitel — det första innehållande konungens, det sednare riksrådens ed. Jemte eden band likväl äfven den försäkran, konungen vid thronbestigningen afgaf, hans magt. För Gustaf Wasa kom ingen dylik försäkran ifråga. Han var den, som på sina vapens lycka grundat den nya nationella konungamagten i Sverige. Hela hans regering förflöt i kamp mot det sjelfsvåld, hvilket de olika stånden under medeltiden vant sig att anse för sin lagliga rätt. De första Dalupproren voro presternas verk, i Westgötabullret profvade sig adeln och Dackefejden var den genom befrielsekrigen myndigvordna allmogens försök att oberoende af konungen skapa sitt öde. Genom så hårda strider gjorde sig statsmagten af alla erkänd och förhållandena ordnade sig derefter småningom så, som vi finna dem under Sveriges lysande tid. Då Gustaf Wasa i ett bref underrättat allmogen om sin thronbestigning, hade han blott lofvat hålla den vid "Sveriges och S:t Eriks Konungs lag". Från Erik XIV och Johan äro inga konungaförsäkringar bekanta, men från alla följande konungar under detta tidehvarf hafva vi sådana i behåll 2). Svårligen skall någon neka, att af dessa är den store Gustaf Adolfs försäkran den, hvilken genom ord, strängare än någon äldres eller sednares, gör konungens magt beroende af både råd och ständer. Ehuru rådet, hvilket var liksom ständernas krona, ej
2) Dock hafva såväl Erik som Johan muntligen försäkrat sig skola hälla lae och privilegier. Stjernman; 1. c. 3,223,312,316,321. Jfr. Bihanget sid.'231.
Källa: Project Runeberg ·