Sida 5
5
egentligen kan skiljas från dessa, säga vi med flit både råd och ständer, emedan det synes oss oriktigt hafva blifvit påstådt, att ifrågavarande konungaförsäkran sett det förras inflytande mera än de sednares till godo. Rådets och adelns samhällsställning var det — icke någon lagparagraf — som gaf dem ett inflytande, de andra ståndens vida öfverlägset3).
Vi anse såsom erkändt, att Gustaf II Adolf var af gällande styrelselagars ord mera bunden än någon annan konung under detta tidehvarf. Det måste då i än högre grad gälla om de andra, hvad vi hoppas kunna visa om honom, att alla inskränkningar i konungens magt voro ut-talade- i en sådan obestämdhet, i så allmänna ordalag, att deras tolkning blef åt omständigheterna öfverlemnad, hvarigenom det förhållandet uppkom, att en god och snillrik konungs magt i sjelfva verket blef utan alla gränser och en godtycklig, oklok konungs utan andra än dem, som bestämdes af folkets tålamod.
Den gamla mångtydiga svenska konungaförbindelsen att med råds råde riket styra, satte ingen fast skranka mot godtycket, heldst det ingenstädes var sagdt, med hvilka eller huru många rädsherrar konungen borde samråda. Då Gustaf Adolf dessutom under åratal från aflägsna fältläger egde leda rikets styrelse, gaf det sig sjelft, att rätt månget vigtigt regeringsärende af honom allena afgjordes. Man har ock hans störste samtidas intyg derom, att det ännu den tiden icke ansågs oundgängligt för ett konungabesluts giltighet, att riksrådet i ämnet blifvit liördt 4).
3) I ingen punkt, fordrades rådets samtycke mera Sn ständernas, utom deri, att orsakerna till dessas sammankallande skulle af rådet vara samtyckte, g 6 af Gustaf Adolfs Försäkring den 31 Dec. 1611. Huru innerligt rådet tänktes med ständerna förbundet se t. ex. Stjernman; 1. c. 443.
4) Ax. Oxenstjerna i rådet 1642: "K. Gustaf Adolf gjorde intet utan råds råde — ideo amatus, venerabilis —; dock gjorde han det mer att han icke skulle synas orsaken till händande olyckor än af necessitet". Geijer; Sv. F:s Hist. Sedn. Afd. IV. 74 not. 5. ' Beträffande betydelsen af ordet "samtycke" i denna tids styrelsclagar må följande observeras. Ehuru Gustaf Adolf i flera fall bundit sig vid rådets samtycke, talar rådet dock blott om sitt "råd och betänkande". Carl (IX) öfverenskom äfven 1594 med rådet, att riket skulle styras med bådas "råd och samtycke"; men detta fattas 1595 i
Källa: Project Runeberg ·