Sida 6
6
Men låtom oss minnas, hvad lagarne om riksstyrelsens serskilda grenar föreskrefvo! Enligt konung Gustaf Adolfs försäkran böra inga utomordentliga skatter utskrifvas utan "Rikets Kåds vetskap och råd och deras samtycke som vederbör". Dessa sista få ord — hvilka den tiden förvara hela svenska folkets urgamla rätt att sig sjelft beskatta — böra utan tvifvel förklaras genom den gamla då ännu gällande konungaeden, hvilken om utomordentliga pålagor bjuder, att biskop och lagman i hvarje lagsaga skola jemte sex hofmän 5) och sex af allmogen väga hvad hjelp landet bör lemna sin konung. Men man betänke, huru fullkomligen föråldradt detta stadgande längesedan blifvit! Någon annan mera tidsenlig, bestämd form hade ej hunnit sätta sig i stället. Också iakttogs folkets sjelf beskattningsrätt ofta mera skenbart än i verkligheten. An samlades på skilda orter i riket ett eller flera landskaps ständer och, då man finner, att på alla dessa ställen samtidigt alldeles samma gerder och utskrifningar blifvit — ofta i liknande ordalag — beviljade, uppstår något tvifvel om beslutens frivillighet. Stundom åtager sig ett serskildt landskap en gerd, som sedermera af hela landet uppbäres. Stundom kallas några få betydande män till Stockholm och gifva å hela folkets vägnar konungen rätt att utskrifva en fordrad skatt. Mest betecknande är förhållandet med Elfsborgs lösen. Då denna tunga pålaga, hvilken konungen ensam vid Knäröd-fredens ingående beslutit, skulle indrifvas, sammanträdde i hufvudstaden tvenne adelsmän från hvarje landskap, biskopen > och en prest från hvarje dom-capitel samt Stockholms borgmästare och råd för att jemte de närvarande rådsherrarne å hela landets vägnar besluta — dock blott om sättet för denna skatts fördelning. Jemte all denna oregelbundenhet
betydelse af vetskap och råd och 1597 förklara ständerna uttryckligen, att hvarken öfver eller bredvid hertigen någon regent får finnas. 1602 fattades det bekanta beslutet, att råden skulle råda men ej regera. Stjern-inan; 1. c. 430, 440, 448, 536, 663. — Christina förklarade till och med utan rådets hörande det Brehmiska kriget. Carlson; Sv:s Hist. under Konungarne af Phalziska Huset I. 27. Jfr. Fryxells Berättelser; X. 107.
5) Hofmän förklarades redan i K. Christian 1:3 försäkran likbetydande med friborne män, frälsemän.
Källa: Project Runeberg ·