Träldomens sista skede i Sverige

period visa sig spår till träldomens aftagande; och ännu innan perioden gått fullkomligt till ända kan träldomen anses hafva fullständigt försvunnit. Den period, som dessa lagar omfatta, kan derför sägas förete träldomens sista skede i vårt land.

Om träldomens beskaffenhet under den föregående tiden ega vi väl endast ofullkomliga underrättelser; men så mycket torde dock utan tvekan kunna antagas, att, om också trälarne icke alltid faktiskt behandlades med hårdhet, deras ställning i rent rättsligt afseende dock bestämdes helt enkelt däraf, att de betraktades såsom ting, öfver hvilka egaren hade samma rätt, som öfver hvarje annan sin egendom. Till sjelfva grundsatsen qvarstår denna åskådning ännu i Landskapslagarnes stadganden. Men om också trälens egare på grund deraf fortfarande kunde utöfva den rätt, som af denna grundsats följde, så visa dock dessa lagar mycket tydliga spår af att en annan åskådning mer och mer började vinna insteg — en åskådning, som påtagligen allt mer vann styrka genom Kristendomens växande inflytande. Verkan af denna åskådning visar sig i början hufvudsakligen i mera enstaka steg till förmildrande af trälarnes ställning äfvensom deri, att frigifning af trälar blef alltmer vanlig. Men redan före periodens slut kan den nya åskådningen sägas fullständigt hafva segrat. — Det är några hufvuddrag af den utveckling, som i detta afseende under denna period egde rum, som här skola meddelas.