Sida 21
ej synes omöjligt att de kunnat förekomma, då det, såsom förut är anfördt, kan anses otvifvelaktigt, att en tid funnits, då en person frivilligt kunde gifva sig till träl. Hvad CALONIUS slutligen på det anförda stället tillägger derom, att hos oss träldom icke inträdde såsom påföljd af tiggeri och lösdrifveri samt att ännu mindre träldom inträdde derigenom att en person hade sin bostad inom ett visst område, är utan tvifvel riktigt.
II. Trälens ställning till egaren och till samhället.
Det är förut anfördt, att äfven hos oss träldomen ursprungligen innebar, att trälen var sin herres egendom, såsom hvarje annan sådan, hvaraf följer, att det, som angår trälens ställning, i hufvudsakliga afseenden hör till framställningen af eganderätten, om också det icke kan förbises, att herrens eganderätt i någon mån fick en särskild gestaltning i följd af det förhållande, att objektet för eganderätten i detta fall var en sjelfmedveten varelse. Och det är naturligt att detta i allt större mån skulle ega rum, ju mera kulturen gjorde framsteg. Väl torde, såsom förut är antydt, herraväldet öfver trälen redan under den hedniska tiden börjat faktiskt utöfvas med mindre hårdhet, än den, till hvilken herren rättsligen hade befogenhet. Men ännu i våra landskapslagar, sådana de nu äro till oss bevarade, qvarstår fortfarande väsentligen den ursprungliga uppfattningen af träldomens rättsliga betydelse. Emellertid visa sig redan tidigt i dessa lagar tecken till en småningom försiggående förändring i detta afseende, i det att steg för steg i viss mån ett erkännande äfven af trälens personlighet gör sig märkbart — visserligen i något olika grad i olika lagar. Det är naturligt att i första rummet Kristendomens inflytande bidragit till denna förändring. Derför synas också de tidigaste stegen i denna riktning hafva bestått deri, att trälarne betraktas och behandlas såsom medlemmar af kyrkan och såsom delaktiga i kyrkans förmåner. Men det är lätt förklarligt att detta förhållande äfven skulle småningom inverka på trälarnes ställning till det borgerliga samhället. Äfven i och till detta erhålla de småningom en viss rättsställning, i väsentliga afseenden i strid mot den ännu i lagarnes ord framträ-
