Sida 11
I. De sätt, på hvilka träldom uppstod.
Det vigtigaste af de sätt, på hvilka träldom kunde uppkomma, torde väl hafva, åtminstone i äldre tider, varit fångenskap i krig. Hos germanerna i äldsta tider gällde, likasom hos den klassiska forntidens folk, den grundsatsen, att den, som ej var medlem af samhället, icke häller hade någon rätt. Den, som i krig — vare sig egentligt krig eller vid vikingatåg — blifvit tillfångatagen (hærtakin), blef derför träl. Härpå lemna sagornas berättelser tillräckliga bevis. I våra lagar finnes väl grundsatsen icke alldeles uttryckligen uttalad. Men att den varit rådande, framgår, såsom Calonius (s. 152) anmärker, af Ög. Gb. 14. och Gotl. I. 28. 6. Af dessa stadganden visar det sig nämligen, att medlemmar af vårt folk kunde af denna anledning vara trälar i främmande land. Och af den i Vg. I. Þb. 12. 2. uppställda grundsatsen: »þy lik lagh ok ræt sum utlænskir mæn göra os. þylikæn uilium uir þem göræ» följer då, att medlemmar af främmande folk, som blifvit tagna i krig, blefvo trälar här i landet.
Ett vigtigt sätt, på hvilket träldom uppkom, är vidare födsel. Härom framträda mycket skiftande grundsatser hos olika
