Typograftidning: 1889

TYPOGRAFTIDNING

N:r 0

Bland färger som icke t&la ljus kunna nämnas följande: karmosinlaek, scliarlakanlaek, gul lack, purpur-tack, turkiskt blått, indigo och berlinerblått.

Följande färger kunna motstå ljuset och friska luften, men lida vid fuktighet, skugga ocli skämd luft: mönja, kromrödt, oraugerödt, kromorange, minerallack, kromgult, miueralgult, koboltblått, mineralgrönt eller grönt lack, scheelskt grönt och alla blyhvitt sorter.

Färger hvilka ej skola brukas tillsammans med spanskt hvitt eller andra blyhvittfärger äro: chinesiskt,-gult, gummigutta, italienskt rosenrödt, mönja, karmosin och liknande lackfärger, karmin och indigo.

Färger, hvilka icke få blandas med sådana, som innehålla järn äro: silfverhvitt, kungsgult, patentgult, ckinesiskt gult, karmin, scliarlakanlack, neuwieder- eller bremerblått.

.JMIÄ..

Läder tonplattor.

invändningen af läder tonplattor är icke någonting

nytt. I Förenta staterna har man begagnat sådana på olika orter redan i mer än 25 år vid tryck af kulörta mittelstycken och undergrund för infattningar. Fördelen af detta material ligger i dess billighet och det snabba framställningssättet, hvilket gör att en boktryckare är i stånd att omedelbart utföra brådskande uppdrag. Att denna metod ännu icke funnit någon vidsträktare utbredning, ligger väl hufvudsakligen däri, att man icke tilltrott sig skicklighet att vackert utskära å plattan behöfliga figurer. Men detta är på långt när icke så svårt som man föreställer sig; med någon uppmärksamhet och öfning samt medels en god pennknif är den konsten snart inlärd.

Det lämpligaste materialet är det af vagnmakare använda s. k. sprut- eller smutslädret, hvilket har en glatt yta och är jämtjokt. Hvad beträffar beredningen af plattorna, så skaffar man sig en god, torr brädlapp, något lägre än stilhöjden, och slutar denna i ram lika som en tryckform. Sedan sättes formen på fundamentet i en handpräss och bestrykes träplattan med tunt lim, hvarefter lädret påsättes och prässbengeln drages till. Efter att ha varit i klämma en half timme, uttages formen ur prässen och ställes åsido till följande dag, under hvilken tid limmet blir fullkomligt tort och fäst. Skall man nu skära linjer, bokstäfver eller figurer å plattan, så bör man taga ett godt svart afdrag från originalet, lägga detta på läderytan och medels en stark gnidning å baksidan af pappret få aftrycket öfverfördt på plattan. Så snart öfverföringen är gjord, beströr man densamma med bronspulver eller fint pulveriseradt blyhvitt, hvarigenom konturerna blifva lätt igenkänliga och färgen icke suddar från sig. Härefter kan arbetet med knifven vidtaga.

För att vid förefallande behof ha färdiga plattor till hands, anbefalles att på en gång öfverdraga flere större brädstycken med läder, ur hvilka man sedan vid behof kan utskära nödiga storlekar.

(Inland Printer.)

Om tull på tryckprässar.

må

ör att upphjälpa ocli skydda egen industri mot den utländska konkurrensen har man påfört . tull å allehanda maskiner, så äfven å tryckeri-l"* maskiner. Dessa sistnämnda, isynnerhet tryck-prässarne, äro mycket dyra och tullarne göra dem ännu kostsammare därigenom att dessas belopp stiga till omkr. 10 °/o ftf maskinernas värde. Då det nu är omöjligt att få sådana gjorda i eget land, vilja vi här ådagalägga olämpligheten af dylika tullar samt bevisa att följderna af desamma blifva helt andra än dem regeringen tänkt sig.

Fabrikationen af tryckprässar är mycket utvecklad och storartad i utlandet, isynnerhet Tyskland och Frankrike. Orsaken härtill är den stora afsättning fabrikerna ha öfver hela världen, samt maskinernas utmärkta beskaffenhet. Hvarje tryckprässfabrik har sina egna spesi-elt i sin bransch inneliggande tekniske ledare och arbetare, hvilka uteslutande sysselsätta sig med konstruktion och tillvärkning af tryckerimaskiner. Dessa människor ha så helt och hållet lefvat sig in i tillvärk-ningen af sådana, att de äro alldeles främmande för all annan maskinfabrikation.

Till Finland införes årligen högst fem tryckprässar och dessa af de mest olika konstruktioner, såsom dubbla och enkla Augsburger, König & Bauer, dubbla och enkla Marinoui, Alauzet o. s. v., olika för tidnings- och annat tryck. Då, som synes, afsättningen inom eget land ej blefve stor och det är tvifvelaktigt om någon sådan kunde fås på utlandet, är det klart att tillvärkning af tryckprässar i Finland icke är tänkbar. Tullarne å tryckprässar måste därför anses onödiga, emedan de ej ha den åsyftade värkan — upphjälpandet af landets industri.

Men att dessa tullar icke allenast äro onödiga utan äfven till skada för landet skola vi här påvisa:

Yi vilja tänka oss inrättandet af ett tryckeri och uppsättandet af eu tidning i en landsortsstad. (I Finland finnas ännu flere städer som sakna tryckerier.) Vid anläggandet af ett litet tryckeri är det lättast att skaffa stilförrådet, ty detta tages i mindre partier, efter råd och lägenhet, men den nödvändiga tryckprässen måste tagas på en gång och den kostar mest. Den minsta präss man kan komma tillrätta med, kostar omkr. 5,000 mk. Men härtill komma tullumgälderna med 10 °/m eller 500 mk. Detta är en stor summa för en anläggning af så litet omfång, ty denna hunne väl till för inköp af hela stilförrådet för det blad tryckeriägaren har för afsigt att uppsätta.

Att sådana extra utgifter värka hämmande på boktryckeriindustrin är själflället.

Då nu tryckeri och tidning i en stad äro mägtiga häfstänger för bildningens höjande, men tullumgälderna äro dessa till förfång, äro alltså sådana här en beskattning af folkbildningen, hvars upphjälpande är en angelägenhet, som om någon bör ligga staten om hjärtat.