Typograftidning: 1889

N:r 10

TYPOGRAFTIDNING 3»

man på något sätt kunde förvara tryckformar, utan att de därtill använda stilarna samtidigt behöfde stå obegagnade. Detta ledde till den tanken, att afforma och genom afgjutning mångdubbla formen. Man skiljer mellan två olika förfaringssätt: gips-stereotypi och pappersstereotypi, af hvilka den förra är älst, men alt mera un-dantränges af den senare.

Skilnaden mellan dessa båda metoder ligger hufvudsakligen i den materiel som användes för beredningen af matrisen. En af de väsentligaste fördelar, pappersmatriserna medföra, är tidsbesparingen, något som är af oberäkneligt värde, särskildt för tidningstryck liksom vid andra arbeten, hvilka skola på kort tid tryckas i stor upplaga. Liksom litografen genom öfvertrycket kan mångdubbla exempelvis en liten etikett och därefter trycka den i helt ark, så står genom pappersstereotypien samma fördel äfven boktryckaren till buds. I pappersstereotypien äger äfven den mindre boktryckaren ett medel, att utan stora kostnader på ett värksamt sätt upptaga konkurrensen.

1. Matrisen.

a. Formens förberedande behandling. Hvarje för stereotypering afsedd form (stilsida) måste rundt om förses med en ram af minst två ciceros bredd och af samma höjd som stilen samt skiljas från den senare medelst petit-regletter, hvilka äro endast en half petit lägre än stilen. Skola två eller flere sidor stereotyperas på samma gång, förses hvarje sida med petit-regletter och åtskiljas medelst en messingslinie, hvarefter det hela omgifves af den stilhöga ytterramen. Den yttre ramen är nödvändig för matrisens fastande under afgjutningen och de mellanlagda petit-regletterna bilda stereotypplåtens blifvande facett. Det är att märka, att den nämda breda ramen måste hafva precis samma höjd som stilen samt ega en slät yta, ty på deras noggrannhet beror den blifvande plåtens jämnhet. Den sålunda med ram försedda formen slutas derefter omsorgsfullt i en lämplig jernram, rengöres väl medelst benzin eller terpentin från all möjligen ännu qvarsittande färg eller orenlighet, aftorkas noggrant samt öfverstrykes lindrigt med en i bomolja doppad mjuk pensel eller borste. För att bättre fördela oljan öfverfar man formen ytterligare med handens flatsida, så att formen endast visar en oljehinna. Andamålet med denna inoljning är att underlätta aftagningen af den i formens fördjupningar inslagna matrisen.

b. Matrisens beståndsdelar och klistrets beredning. Pappersmatrisen bildas af sju blad godt silkespapper och tre ark medeltjockt skrifpapper, förenade medelst klister, af hvars rätta beskaffenhet framgången vid tillverkningen af en skarp och varaktig matris hufvudsakligen beror.

Bland en mängd klister resept meddela vi här det Jäneckeska såsom det enklaste:

1 kg. god hvetestärkelse ocli */3 kg. slammad krita uppvispas med kallt vatten. Denna massa filtreras genom en sikt och bör vara tämligen styf, så att den icke surnar, i fall den får stå obegagnad någon längre tid. Fiire användningen förtunnas en del däraf med så mycket vatten, att man erhåller en lätt rinnande massa.

c. Matrisens beredning. Det för matrisen behöfliga, ofvan omnämnda papperet klippes för hvarje form i så pass stort format, att det rikligt räcker öfver den stilhöga ram som omgifver formen. Sedan skrifpapperet blifvit fuktadt, lägger man ett blad däraf på en slät zink-,

sten- eller jernplatta och öfverstryker det med en bred, långhårig, flat pensel tämligen starkt, men så jämt som möjligt, med klister; därpå lägger man ett blad torrt silkespapper på den strukna ytan, dock så, att båda bladen ligga tätt och utan luftblåsor intill hvarandra, hvilket lättast sker därigenom, att man uppehåller silkespappersbladet med venstra handen samt sänker det småningom, medan den högra handen följer strykande och utjämnande efter, så att bladet så vidt möjligt faller tals-och biåsfritt från höger till venster. Denna manipulation upprepas till dess samtliga silkespappersbladen blifvit hopklistrade och sålunda utgöra en s. k. pasta eller degartad massa. Klisterlagrets tjocklek lämpas efter formens beskaffenhet. Ar den mycket kompakt och satt med små stilar, så bör påstrykningen vara kraftigare än om formen har många öppna ställen. Äfven bör man småningom minska klisterlagrets tjocklek, så att det näst sista bladet erhåller jämt så mycket, att det sista ännu ordentligt fäster. Till detta sista blad väljer man det snyggaste och jämnaste, lägger det jämt på de öfriga, men tillstryker det icke med de fuktiga fingrarna, utan öfvertäcker det med ett ark läskpapper samt stryker på detta med händerna från midten till sidorna, till dess alla blåsor och falsar utjämnats. Detta sker derför, att det sista bladet, hvars yta kommer i beröring med stilen, må bibehålla sig fullt rent, enär stilen eljest skulle klibba fast på de orena ställena och matrisen vid afgjutningen i följd däraf lämna en bristfällig plåt. Sedan pastan på detta sätt blifvit beredd, lägger man ett litet slätt bräde på densamma, med läskpapper emellan, samt belastar det hela med någon tyngd, så att fuktigheten i pastan må fördela sig jämt, och det öfverflödiga absorberas af läskpapperet.

Pastan, med det sista påklistrade silkespappersarket nederst, lägges sedan på den förut inoljade formen och dess inklappning medelst en tätt bunden, ytterst jämt klippt, icke för hård borste kan taga sin början. Innan matrisen lägges på formen, lcan man göra ett blindt afdrag, för att undersöka huruvida stilarne stå i jämnhöjd samt rätta det bristfälliga. Formens klappning bör ske omsorgsfullt med måttliga, jämna slag, utgående från formens midt och fortgående till dess ytterkanter, på så sätt, att man alltid slår lodrätt med borsten, således med dess fulla yta, på formen. Har man en gång klappat öfver hela formen, så att sättningens alla konturer visa sig, så upprepar man klappningen, men nu något starkare, så att pastan ordentligt må intränga i fördjupningarna; därvid har man naturligtvis att akta därpå, att matrisen icke rubbas eller fristående rader och linier blifva genomslagna. I allmänhet är det rådligt att klappa lättare och längre än tvärtom. Vid bedömandet af in-slagningens djuplek har man stilens allt skarpare framträdande konturer på pastans yttersida till ledning. Matrisens inslagning är i öfrigt den procedur, som vid hela pappers-stereotypin erfordrar den största uppmärksamhet. Det är endast genom öfning man kan uppnå en sådan färdighet, att matrisen blir jämt inslagen, utan att den därvid brister på något ställe. (Forts.)

— Modern l.onkurrens! En boktryckeriagare i Beuthen (Tyskland) utdelar rekomineridationskort med följande innehåll: „B:s boktryckeri levererar 100 st. visitkort inom 2 minuter tör 1 mk pr 100.

Hvarje beställare erhåller dessutom 1 seidel öl gratis uti herr Z's restauration här bredvid".