Typograftidning: 1890

hvalf. Skimre hon där intill tidernas ända, städse bärande Gutenbergs, var oförgäldige yrkes-faders namn!

Hvad oss finska typografer vidkommer, så kunna vi ej med våra utländska kamrater hålla storartade fester eller gå i författning om att uppresa dyrbara stoder till minne af vår yrkes-fader. Dem saknar han icke häller. Hvad vi å vår sida kunna göra, är att vi städse hålla värt yrke aktadt och vid sidan häraf söka utbilda oss icke allenast i yrkes skickligket utan äfven i intellektuelt afseende. Göra vi detta, så kunna vi med heder kalla oss typografer. Må vi alltid ihågkomma detta, då egna vi oss äfven att som dugliga samfundsmedlemmar tjäna vårt fosterland och kunna vara till nytta å den plats, där Försynen stält oss. Höjom ett lifvadt lefve för vår konst och för vårt kära fosterland, det Gud mildeligen må beskydda. Lefve boktryckerikonsten, lefve vårt fosterland! Lefve!"

1440–1890. Typografernes förenings fest den 29 Juni.

Söndagen den 29 Juni blef en minnesvärd dag för Typografernes förening i Helsingfors, därigenom att på den dagen firade föreningen 450-års jubileet af Boktryckerikonstens uppfinning. Vi vilja här gifva våra ärade läsare, som icke deltogo i festen, en kort berättelse öfver huru densamma utlöpte.

Enligt det uppgjorda och af oss redan i föregående nummer meddelade programmet, skulle festen firas med en utfärd till Jollas och var affärden bestämd att försiggå med den upphyrda ångbåten kl. 10 och 1/2 12 f. m. Redan långt före den bestämda tiden träffades på affärdsplatsen bekanta och vänner med sina familjer och flammor och altjämt kommo flere och flere. Dä klockan ljöd till affärd var båten full och en del voro tvungna att gifva sig till tåls tills den andra turen kl. 1/2 12 skedde.

Såsnart ångbåten kastat loss, uppstämde föreningens musikkår en marsch och så bar det af. Som det blåste rätt hårdt, hade vi hela morgonen med bekymmer frågat hvarandra: „få si om vi få regn?“ hvilken fråga besvarades naturligtvis olika, utom af en, som bestämdt påstod „att typograferne alltid har tur hvad väderleken beträffar“. Och så blef det äfven. Visserligen gick sjön hög och en och annan våg stänkte på dem som sutto på lovartsidan; men någon annan olycka skedde icke häller pä denna färd och något regn föll icke på hela dagen. På den andra färden som afgick kl. 12, blef en liten hund som varit något för nyfiken, spolad öfver bord; men maskinen stoppades och det lilla djuret, som simmade rätt tappert mellan de höga vågorna, uppfiskades, och så var den lilla olyckan afhjälpt.

Vid ankomsten till det vackra Jollas visades vi till en liten äng vid stranden, der vi slogo oss ned. Sedan musiken fått sig ett improviseradt bord i ordning och stenar för att hålla notbladen på sitt ställe, — ty blåsten ville vända dem för tidigt — spelades några stycken. Straxt därpå hördes det bekanta: sångare hit! Och så fortfor ömsom musik och sång, tills den andra båten anlände. Att den äfven var „full“ hade vi beredt oss på och festbestyrelsen trodde att en tredje tur ännu skulle vara af nöden, men så blef likväl ej fallet. Den mottogs med musik och sång naturligtvis. Senare kommo ännu några personer med den ångbåt som gör ordinarie turer till Jollas.

Då nu alla anländt, som skulle deltaga i festen, började själfva dagens festprogram som hade följande ordning:

l. Wasa-marsch, utförd af musiken. — 2. „Svarta gardet“, musiken af K. Flodin, utfördes af sångarne — Fanfarer. — 3. Festtal på finska, hållet af faktor R. Ahlstedt. — 4. Savolaisen laulu af sångarne. — Fanfarer. — 5. Festtal på svenska, hållet at typografen I. A. Lindström. — 6. Vårt land, af sångarne. — 7. Festmåltid och bål. — 8. Dans och lekar.

Till talarestol utsågs en par fot hög, stor sten, på hvilken man kunde stå. Sedan de båda första numrorna utförts, besteg faktor R. Ahlstedt stenen och höll det finska festtalet, hvilket vi här ofvan i sin helhet införa, beredvilligt öfversatt af talaren.

Därefter utfördes numro 4, hvarpå typografen I. A. Lindström besteg stenen och höll det svenska festtalet, hvilken vi för utrymmets skull icke kunna offentliggöra. Begge talen mottogs med allmänt bifall och voro till innehåll ungefär lika: men som det finska talet vidlyftigare berör eget lands boktryckeriförhållandenas utveckling under tidernas lopp, ansågo vi detta tal vara lämpligare att blifva allmännare bekant. „Vårt land“, som efter det senare talet afsjöngs, åhördes med blottade hufvuden.

Sålunda afslöts det enkla, men säkert af de flesta, med högtidlig känsla åhörda programmet. Till sist uppträdde på stenen typografen K. F. Lindström och föreslog att denna talarestol skulle utmärkas därmed att Typografernes förening skulle låta inhugga i densamma årtal och några ord, hvilka skulle föreviga denna fest som firats till åminnelse af Bokryckerikonstens 450 åriga tillvara. Detta förslag emottogs enhälligt.

Efter en kortare paus, som endast afbröts af musik och sång, blefvo damerna bjudna till det rikt försedda bordet, som smyckadt med blommo och grönt, såg helt inbjudande ut och retade den, något hos hvar och en redan goda aptiten. Sedan damerna aflägsnat sig, skyndade „Svarta gardet“ under stormsteg fram och började småningom göra rent hus. Att en och annan liten kollision, i all vänskap förstås, kom i fråga, kunde icke hjälpas och man måste oupphörligt säga „ursäkta“. En gammal rullbas uppstämde: „helan går halfvan går“, hvari man instämde under skratt och nojs.

Sedan måltiden var undanstökad, framsattes bålarne och föreslog föreningens ordförande, hr O. Lindstedt, en skål till Gutenbergs minne, som dracks med hänförelse och hurrarop. Derefter uppläste ordf. ett bref af föreningens hedersledamot statsrådet Z. Topelius af följande lydelse:

Typografernes Förening, Helsingfors.

Björkudden 24 Juni 1890.

Jag är sannolikt hindrad af besök att vara i staden nästa söndag, och hvad angår att ihågkomma 450 årsdagen af boktryckarekonsten — som visst förtjenar ihågkommas — har jag så nyligen skrifvit ett festminne, att jag ej vill trötta mina vänner med ett nytt. Det vore lyckligt och lämpligt, om detta sekularminne kunde utgå från typografernes egen krets.

Emellertid tackar jag rätt hjertligt både för inbjudningen och förtroendet. Jag har alltid ansett typograferne för litteraturens närmaste bundsförvandter, mera vänner en tjenare, och följer deras framsteg med mina bästa välönskningar. Måtte äfven denna fest bära vittne om upphöjda tänkesätt och ett frimodigt, gladt medvetande af typografins betydelsefulla andel i de stora kulturmakternas arbete för folk och mensklighet!

Med aktning och vänskap

Z. Topelius.

Dessa ord åhördes under djup tystnad och sedan ordf. slutat läsningen, dånade från allas läppar: Lefve Topelius! och ett niofaldigt hurra.

Faktor Ahlstedt talade för det fosterländska arbetets betydelse och fabrikanten V. v. Wright tolkade den tacksamhet, hvari samtid och eftervärld stå till typograferne för det desse genom ett arbete, som i förtid bryter deras kraft, verka för framåtskridandet, och hoppades, att vetenskapen och uppfinningsförmågan, sporrade af arbetarnes berättigade fordringar, i framtiden skola lyckas organisera äfven typografernes arbete, så att yrkets helsofarlighet skall försvinna, så att grånade män mera än härintills stå i typografernes leder, och genom sin erfarenhet gagna dessa sträfvanden.

Vår vän, så få vi väl kalla honom, hr mag. Tuokko hade äfven till denna fest författat verser som upplästes af hr Lindstedt och mottogos med ljudliga eläköön-rop.

Sedan bålarne tömts och kaffet druckits, vidtogs med dans och lekar, omväxlande med musik och sång, tills den första ångbåtens hvisslingar manade till uppbrott åtminstone för dem, som ville vara tidigare i staden. De flesta stannade likväl ännu kvar, emedan blåsten aftagit och vädret var det skönaste. Man sutto i grupper under muntert glam och prat: och det var endast en tanke därom att festen varit i allo lyckad och att man icke så snart skall glömma den.

Vid ankomsten till stranden fick föreningen mottaga tvänne telegram, det ena från Wiborg och det andra från Tammerfors. Båda affattade på finska och så lydande i öfversättning:

Rättijärvi d. 29 Juni.

Wiborgs typografer, sammankomna för att fira festdagen, tacka för vänliga hälsningar och lyckönska kollegerna i Helsingfors.

Wahlroos. Lindholm.

Tammerfors d. 29 Juni.

Tammerfors typografer äro sammankomna å Homäki belvedère för att fira boktryckerikonstens 450 års minnesfest och lyckönska härmedels Helsingfors typografer i anledning af festen.

Tammerfors typografer.

Det var stor skada att vi icke kunde få dessa telegram ut till Jollas så att vi skulle ha varit i tillfälle att genast tacka våra ärade kolleger för dem; men då detta icke kunde ske, få vi nu här tacka dem hjärtligt för visad kollegialitet.

Vid Auras strand, där det första boktryckeriet såg dagen i vårt land, där var man helt lugn, såsom ett bref från Åbo, hvilket ingår i denna nummer, äfven antyder.

Bref från Åbo.

Så tillbakadraget som lifvet än är här, hålla vi likväl på att bilda en Typografisk förening, som säkert skall ändra var håg till äfven någonting annat än dessa tre: arbete föda och hvila. Om den saken hölls ett sammanträde d. 23 Februari, då det beslöts att en dylik förening skulle bildas som fackförening till Arbetareföreningen, hvilken förening gaf sitt samtycke därtill vid månadsmötet d. 9 Mars. Med vilkor att vi inskrifva oss som medlemmar i Arbetareföreningen, få vi af densamma lokal att hålla sammanträden uti samt inkomsten af en soirée. Till interimsbestyrelse valdes: faktor Tahvo Stenvall, typograferne Salminen, Wennerström, Friman, Koskelin, Lindqvist, Brandt och Ekman.

På grund af arbetareskyddslagen och distriktsinspektorn Bonsdorffs åtgörande hafva Aktiebolagets och Wilén & C:o tryckerilokaler blifvit grundligt städade, som de äfven voro i högsta behof af. Auras tryckerilokal behöfde ingen städning af orsak att den nyligen blifvit flyttad. Från Å. T:s tryckeris städning höres ingenting. Som synes, börjar äfven för arbetarne randas en ny, bättre framtid hvad renhet och snygghet beträffar.

Som af ofvanstående synes, äro det mycket goda sidor, men äfven skuggsidor finnas som med ledsnad måste omnämnas, däribland att Gutenbergs 450-åriga fests hållande blef insöfd till följd