Read Runeberg

Undervisning för infanteristen

Originalsida 12
Originalsida 12
Originalsida 12
Originalsida 13
12–13

Sida 12

II. Den svenske soldaten

Eldens verkan var förfärlig, ty fienden blef öfverraskad. Ett regemente blåste till anfall, ett annat till återtåg, ett tredje råkade nära nog i upplösning, men snart satte skottarna bajonetterna på och rusade till anfall. De möttes öfverallt af välriktad eld. Ett par hundra af dem lyckades emellertid kringgå skandinavernas högra flygel, och nu började manfallet bland dessa. Men ingen vek från sin post; elddisciplinen bestod profvet. Mången fortsatte striden trots genomskjutna lemmar. — Fram emot kl. 6 på morgonen var allt slut. Endast 5 skandinaver voro oskadade; de öfriga voro döda eller sårade.

Men deras hjältemodiga strid hade bidragit till att korsa engelsmännens försök att undsätta Kimberley, och boerna hade genom segern vunnit nytt mod.

15. Kriget kräfver ej blott mod utan ock uthållighet. Den, som motgångar till trots härdar ut i det längsta, han vinner till sist seger. Krafterna räcka vanligen lika långt som viljan.

Plikttrohet.

16. Arbeta samvetsgrant och ihärdigt att bli en god soldat. Enhvar har däraf själf gagnet, ty, god eller dålig soldat, måste han vara beredd att möta fienden, om krig utbryter.

Underlätta för befälhafvarna deras mödosamma kall. De veta bäst, hvad kriget kräfver, och bära i första hand ansvaret för, att soldaten får sådan färdighet i vapnens bruk, att han ej blir ett lätt offer för fiendens kulor och bajonetter. Men om man själf icke hjälper till af alla krafter och icke efter bästa förmåga använder den korta öfningstiden, blir man aldrig en god soldat.

Källa: Project Runeberg ·